Aftonbladet – 5 augusti 1856, sida 2

ERE mt Sä EN Döm sjelf! ..: Pontis var för några dagar sedan på den källare, hvarest gardisterna äta då de hafva vakten. Man talade der hit och dit och bland ånnat äfven om konungens kärleksäfventyr. Sedan de unga herrarne en god stund berättat hvarandra anekdoter om hans majestäts snedsprång, började de slutligen att högt undra öfver hvem som en gång skulle blifva markisinnan de Monceaux, eller rättare sagdt hertiginnan de Beauforts efterträderska i Henrik IV:s ynnest. Nåväl ?n Flera personer nämde er... Det var en naturlig hyllningsgärd åt er skönhet. När du säger mig en kompliment, så ryser jag, Leonora!.,. Vidare, vidare! ; Mina herrar,, inföll då Pontis, som var temligen upprymd utaf vinet; den unga dam, hvilken j nämnen, blir aldrig 4, JR för konungen! ,,.. De andra skyndade naturligtvis genast att fråga hvarföre. : un hvarföre? mumlade Henriette ångestullt. Derföre utt jag ej vill det! svarade Pontis. De begge qvinnorna betraktade hvarandra. Leonora fortsatta sin berättelse: Hura! utropade en af gardisterna, denna sköna, högättade och oförvitliga flicka skulle hön ej vara värd konungens Kärlek? å Oförvitlig ! upprepade Pontis med ett bittert bånskratt; Sambioux !-... Om det är till hennes dygd som konungen vänder sig, så kan jag berätta bonom mycket smått och godt om den! : Den eländige! stammade Henriette. Och hvad svarade de andra? : ; Värjorna flögo ögonblickligen ur slidorna, och en mördande strid var just nära att begynna, då hastigt kerr de Crillon inträdde. Han straffade väl den uslingen, hoppas ljäg?a I Hör sjelf på -hvad han sade åt gardisternan, tillade Leonora: j ären allesammans lika stora låsnor, den ene har icke haft en smula mera