Aftonbladet – 4 augusti 1856, sida 2

Ser ni att ni anklagade 0ss, utropade Marie Touchet. xSire, de som hafva underrättat mig trodde: hvad de sade. — Hvad trodde de? — frå-! gade konungen vred. — Sire, de visste att fru markisinnan — hertiginnan skulle jag: säga — rest bort med herr Esperance, och de. hade sjelfva sett fru hertiginnans förtrolighet... Ni är en usling, Fouquet! — röt ans majestät. — Tänk, mitt herrskap, konunger kallade mig för usling! Jag hans trogne la Varenne!... Men sire, — inföll jag — fröken dEntragues hade ju allt möjligt skäl att frukta en snara af fru markisinnan — — hertiginnan — eller har ers majestät redan glömt bort upprädet hos Zamet? ...Den, som derstädes ej höll sig för god att spiouera på ers majestät hvarföre skulle den tveka att öfverraska er i Saint-Germain ?x Bra! bra! bravol utropade dEutragueerna i korus. Se det kan man kalla svaral Jag skulle väl hitta på något, afbröt la Varenne blygsamt, det var verkligen en himlens ingifvelsel : Och konungen, .-.. bvad sade konungen ? Konungen stod som träffad af åskan och sänkte ofrivilligt hufvudet... Jag skall säga, hans majestät har ett vanligt sundt och godt förstånd och följaktligen måste han ovilkorligt blifva slagen utaf det logiska uti mitt inkast. Jan, utropade han slutligen, sedan han en stund funderat på saken, du kan ha rätt, man kunde verkligen frukta någonting dylikt, och huru hade det väl utomdess varit möjligt att gissa till bertiginnans planer?... Jag shade ju sjelf ej den ringaste aning om hennes afsigt att försona mig med herr de May:nne. Det är ers majestäts egen brådska som jort allt det onda, tyckte jag mig böra tillägga.