Aftonbladet – 4 augusti 1856, sida 2

Penningar duga ej härvid lag! utropade Marie Touchet. Hvad tusan wil ni då hafva?. frågade grefven af Auvergne. Ni fordrar väl ej att konungen skall gifta sig med er dotter, innan ban talatvid benne heller? Hvarför icke! utbrast Henriette. Det är ju ändå dit vi måste föra det. Ja så! Nå, låt då först hans giftermål med drottning Margareta upplösas ... Jo jo, min fröken, hans n-ajestät är verkligen ganska riktigt gift. Hvad gör det när hans giftermål ändå kan upplösas. Ja, visserligen; men dertill behöfs det tid, och om ni tror att konungen är en man med tålamod, så är ni lurad!... Märk hvad jag säger: medan ni som bäst spelar dygdig, vänder hans majestät sig en vacker dag till någon annan, mindre egennyttig än ni, och sedan står ni der med lång näsa.n Det der kan allt hafva något för sig, mumlade dEntragues. Jag vidblifver derför mitt påstående om en lifränta; man kan ju öka den till åttatiotusen ecus.. Öka den till hundra tusen om ni vill, men beslut någonting! utropade den unge mannen vred. Henriette höjde hånande på axlarne och sker ä f raseri. . findene Ikter I ning som om jag skulle auki bort, inföll hon. HO är galen ! röt fadern och stampade med foten i golfvet. Tycker du mera om att få ingenting liksom Doyelle, Tignonville, Fleurette, Corisande dAndouins, Äntoinette de Pons och alla de andra? Jag tyeker mera om en krona, min herre, (Forts. följer.)