Aftonbladet – 4 augusti 1856, sida 2

SE RT RR asien tRrRaReannRARE ram till fönstret, under det att de eländiga föräldrarne, skyllande på den vördnad ett budskap från konungen kröäfde, fegt togo sin tillflykt till andra ändan af rummet. Men hvarken dEntragues eller Marie Touchet upphörde en enda sekund att betrakta Henriette. Man kunde nästan säga att deras giriga blickar fasthängde vid dotterns anletsdrag, i hvilka de med våld ville uppspåra det intryck, som la Varennes beskickning gjorde på henne. Henriette rodnade, hennes ögon blixtrade, ett vällustigt leende lekte kring hennes läppar och en infernalisk fröjd återspeglade sig på bennes höga panna. Om i detta ögonblick en målare varit närvarande, hade han säkert i hennes ansigte funnit det rätta uttrycket för en qvinlig demon. Så snart la Varenne slutat sin ambassad, aflägsnåde han sig bugande, medförande ett obetydligt bevis på Marie Touchets erkänsla. Det var en gulddosa, besatt med äkta perlor, en värdig skänk åt en dylik spekulant. Henriette syntes alldeles i extas när den lille postmästaren försvunnit, och knapt hade dörren lästs igen efter honom, förrän fadern och brodern smekande fattade hennes händer. Nå? frågade de. Nåå!s svarade hon, förtjust öfver deras nyfikenhet. Hvad ville konungen ? En småsak.o Säg ändå, min syster. Ett simpelt möte !l Åh hål utropade dEntragues och sträckte på sig. Det ser nästan ut som om hans majestät ej kunde lefva ess förutan... Nå, hvad svarade ni? Ganska mycket.x