ERA RER RR LE SRA ENA CO OA IRENE ANAR AE NRA Tyst, sirex, afbröt markisinnan vänligt, jag välsignar nu himlen derför ! Ni har ingen aning om hvad jag led, Gabriella . .. ni kan ej tänka er de helvetiska qval, hvilka söndersleto min själ... Men nu är det förbi, och det närvarande är Gud ske lof alltför lyckligt för att vi ej med nöje skulle förgäta det förflutna ! Ack ja, må det förflutna för evigt försvinna utur våra minnen ! svarade Gabriella. Dock, tillade hon leende, har jag först en bön till er, sire, en varm bön, som ni måste lofva mig att uppfylla... Jag ber ers majestät bevilja mina angifvare en belöning, ty det är de hvilka förskaffat oss detta ögonblick af oblandad sällhet, hvaraf vi nu alla tre njuta... utan dem hade jag troligtvis aldrig vunnit en så lysande framgång ... Men hvad söker ni, sire?... ni ser er ju så frågande omkring. . Jag tittar efter om hertigen har kommit hit så der... Ensam?... Jojo men, svarade Mayenne. Jag är ej misstrogen, sire... jag förtror mig blindt till de englar jag möter! ng Herr de Mayenne gjorde ännu meras, inföll Gabriella, bhan emottog en följeslagare af min hand. Markisinnan fattade skalkaktigt konungens Ag och förde honom hastigt uttt grottan, vid hvars ingång Esperance postade. Se sjelf, tillade hon leende och. pekade på den unge mannen, hvilken, tankfullt stödd emot en klippa, vårdlöst lekte med sitt värjäste. ; Ah, se här hafva vi den gunstig herrn mumlade konungen igenkännande sin rival, Det var just med denna ;vackra gosse som man påstod att ni stämt möte uti Monceaux, Jo jo, Gabriella, ni lär föredraga Crillons skyddling framför Henrik IV!... Ha, ha, ka!