skilliga af de reaktionära och junkerliga bladen i Tyskland ha artiklar i samma riktning, emedan de veta, att agitationen mot Danmark nu, såsom 1848, kan vara ett godt afledningsmedel och bringa en stor del af de liberala att lemna vind för våg hvad som ligger dem rmast, för att sysselsätta sig med inbillade rättigheter och. eröfringslystna framtidsdrömmar, som erfarenheten visat icke lemna annat resultat än seger åt reaktionen och en bedröflig politisk Katzenjammer,. Närmaste anledningen till den betydligt förstärkta agitationen bar man hämtat af den holstein-lauenburgska domänsaken, som i sig sjelf är en politisk obetydlighet, men hvilken Österrike och Preussen synas vilja begagna, för att kunna bringa Danmarks politiska förhållanden å bane vid förbundsdagen och åter få ett finger med i danska monarkiens inre angelägenheter. De ofta förekommande och lika ofta motsagda notiserna om noter och svarsnoter rörande denna sak, ge tyska tidningarne anledning att litet emellan röra vid denna sträng, bvarvid de dock föga befatta sig med den sak, som är i fråga, utan mest uppduka en hel mängd gamla och nya beskyllningar mot Danmark. Man talar härvid med stor ovilja om helstaten såsom en dansk tvångsinstitution, särskilt anordnad för att undertrycka monarkiens tyska minoritet, utan att låtsa derom, att denna institution blifvit Danmark påtrugad af den s. k. veuropeiska nödvändigheten, hufvudsakligen representerad af de båda tyska stormakterna, och att det nationella parti i Danmark, mot hvilket tyskarne företrädesvis utgjuta sin vrede, ingenting högre önskat och önskar, än att Danmark kunde bli qvitt de tyska förbundsländerna. Man klagar bittert deröfver, att Danmark för sina särskilta angelägenheter har en verkligt konstitutionel författning med en demokratisk representation, under det hertigdömena deremot sakna en sådan; men man glömmer underrätta de liberala i Tyskland derom, att det just är de egentliga schleswigholsteinarne, ridderskapet och byråkratien i hertigdömena, som, med all makt och med allt det moraliska stöd de kunna erhålla af förbundsdagen och af den tyska koaservatismen och junkerligheten, kämpat och protesterat emot ett konstitutionelt statsskick och möjligen skulle funnit sig rätt väl i danska helstaten, om den danska demokratien blifvit alldeles krossad och om helstatsförfattningen blifvit affattad i absolutistisk anda. En stor del af de liberala män i Holstein, som 1848 läto bedåra sig af de förrädiska prinsarne och junkrarne; torde nu i Jlikhet med Bargum ha issett, att från det hållet ingenting är att hoppas för frihet och utveckling, och det s. k. nyholsteinska partiet, som önskar uppgifvandet af alla schleswigholsteinska grillfängerier, och att Holstvin för sig sjelft allvarligt tänker på reformer och framåtskridande, har tvifvelsutan erhållit en icke obetydlig tillväxt. Emellertid har den nu pågående agitationen icke förfelat att i Holstein framkalla en viss jäsning och oro. Ur ett oss tillhandakommet enskilt bref från Altona meddela vi följande utdrag, som, om det ock måhända visar sakerna i öfverdrifvet mörk dager, dock vittnar derom, att ställningen är betänklig och icke på längden kan vara hållbar: Af hvad jag kunnat finna genom aktgifvande på det allmänna samtalet inom kretsar af olika samhällsklasser, frukta alla för ett nytt uppror och mena, att förhållandena här stå ungefär lika illa som i Januari 1848. Och dock befinna vi oss här (i Altona) ickei hjertat af Holstein; den stora befolkningen här på platsen är, om icke antischleswigholsteinsk, dock antiridderskaplig, såsom det anstår goda borgare och köpmän. Ministern för Holstein, geheimerådet Scheele, som för ögonblicket företager en embetstesa i detta hertigdöme, skall derföre erhålla ett proportionsvis godt mottagande i denna stad. Föröfrigt är det icke ensamt tyskarne, som genom upproriska korrespondensartiklar, genom utgifvandet af broschyrer i schleswigholsteinsk anda och på otaliga andra sätt, som endast tyskar kunna påfinna, göra allt hvad som står i deras makt, för att upphetsa folkstämningen; nej, äfven en högt stående dansk dam bidrager genom sitt underliga beteende till att göra det onda värre. Icke nöjd med att ha besökt sina bröder, Augustenborgarne, och i deras sällskap rest omkring i Tyskland, gör hon nu slutligen en resa till Hamburg i vårt omedelbara granskap, med prinsen af. Noer, logerar med honom på ett hotell der, och ditväntar i morgon sin andre broder, hertigen. Hela denna kombination af upproriska adelsmän, landsförrädiska prinsar och högtstående gynnare har bragt det derhän, att det antidanska partiet höjer bufvuZet högre än någonsin förr; och hvart man kommer hör man detta dofva mummel, som ofta plägar föregå de revolutionära rörelserna. Hvarje loyal dansk man härnere måste säga till sig sjelf: detta kan icke hålla sig längels Att den holsteinske ministern kommer att dömas, då hans sak nästa månad kommer före, anser jag för otvif. velaktigt, och om den schleswigholsteinska hydran då till en början skall låta sig. nöja med detta offer, beror väl närmast på hvem som blir hans efterträdare och i hvil::en anda han försöker att regera detta oregerliga folk, Men jag, som alltid varit helstatsman, begynner nu verkligen att vackla i min tro på någon annan slags helstat än en personlig union mellan Danmark-Slesvig och Holstein-Lauenburg.n j o ö Vi behöfva icke erinra våra läsare derom, att den högtstående damen, som här omtalas, icke kan vara någon annan:än sjelfva enkeArattninsen af Danmark.