Det och mera till, svarade konungen muntert. Jag gör likvist ett förbehåll), tillade han hastigt med förändrad röst, såvida ni ber mig om markisinnan, ty i så fall, min kusin, gör ni rättare uti att genast begära mitt lif.c F 3 Åh, sire, anse mig för Guds skull ej så girig att jag skulle kunna göra anspråk på er dyrbaraste juvel!... Nej, vasserra, om ru markisinnan blott vill hedra mig med sin vänskap, förklarar jag mig till fullo belåten, Ack min prins, jag står till er i en alltför stor tacksamhetsskuld för att ej redan älska er af hela mitt hjerta,, svarade Gabriella. Det der låter i sanning förträffligt,, mumlade Esperance, som följde bakom. På detta sätt återstår det slutligen ej en enda smula af min Gabriella för mig! Det lilla sällskapet riktade nu sina steg mot slottet, hvilket konungens oväntade anmet uppfylt med en fullkomlig babylonisk örbistring. ; Tusentals kommentarier voro redan 1 omr lopp. Man förmodade naturligtvis tälllgen säkert att den, tillsammans med en älskare 5 rabri enast skulle blifva fverraskade Gabriella, 8 så förjagad från hofvet, och man undrade högt sfver hvilket fängelse som konungen godetsfullt skulle bestämma till vistelseort för hennes återstående. dagar. Det dEntragueska partiet triumferade stolt, och mer.än-en af markisinnans förutseende tjenare packade in, Henrik hade rest .ensam från Paris; men hans officerare bade genast farit efter till Monceaux, och deras ankomst hade ännu mera ökat den allmänna oordningen, liksom den i elden gjutna oljan. Man kan nu lätt föreställa sig denna nys ikna och oroliga massas sinnesstämning. kd hon ändtligen varseblef monarken, som, pna amen stödd på Gabriella och med den