Aftonbladet – 1 augusti 1856, sida 3

serna sjelfva att med revisororne blifva ense om hvad som rätteligen är den behålloa vinsten för året. Ett lagstadgavde, som ej tillämpas efter ordalydelsen, borde snarare undvikas i en författning, än försvaras derigenom att man sedermera söker hjelpa dem det gäller att tyda budordet så rymligt som möjligt. På grund af hvad vi redan anfört anse vi ock lagstiftaren i sjelfva verket ingenting härigenom hafva förebygt. (8) Under antagande, att insändarens citater ur det skånska bolagets förslag (hvarom vi aldrig talat) äro riktiga, hafva vi här ett ytterligare bevis på, att hyad man i det förut föredragna bankreglementet intagit, fått gälla för de öfriga bolagens önskan. Uti 4 38 af Östgöta bolags underdåniga förslag läses: ,Banken beviljar kassakreditiver, hvarom kontrak: upprättas i enlighet med den instruktion bolaget utfärdat.. Man jemföre med kännedom härom aminsändarens bestridande med de af oss förut gjorda inmärkningarne. Om det orimliga uti att för tio år på förhand dekretera de vilkor, hvarunder en bank kan och bör lemna kassakreditiv, äro numera meaingarne icke delade. Väl kan förebäras, att förre nansministern velat bereda kredtivtagare en lindring i kreditivafgift; men lika väl, oeh fulit ut med samma utsigt att lyckas, hade han kunnat före sin afgång utfärda en för kommande 10 år gällande mar iegångstaxa. Följden af stadgandet måste nu blifva. att kreditivrörelsen minskas till stor skada för den rafikerande allmänheten. (9) Vi hade sjelfve uttryekligen anmärkt, att den fixering af depositionsräntans maximum, som vi klantrade, förekom uti ett bankreglementes. Vi hafva åledes aldrig påstått, att uniformeringen sträckt sig wfven till denna punkt. Men det är:i sanning myeset nog, att ett dylikt stadgande kan förekomma i stt bankreglemente, stadfästadt ännu år 1856. Ännu en jemförelse må emellertid anföras, hvaraf läsaren skall finna, huru Kongl. Maj:t blifvit inblanlad i detaljer af den obetydligaste beskaffenhet. Ut: S 40 af Östgötabolagets förslag begäres: Efter ansökning och enligt direktionens beslut on h på hvad vilkor sådant må ske, öppnar banker en uppoch afskrifningsräkning, -hvarå upplupe: änta godtgöres insättarne efter hvarje års bokslut s 44 af det reglemente, som för samma bankbolag olifvit sanktioneradt, innehåller: Mom. 1. När begagnande af uppoch afskrifaingsräkning hos banken sökes, skall det ankomma vå vederbörlig direktion att pröfva, om och under vad vilkor sådan räkning må beviljas. Mom. 2. ÅA hvarje så beskaffad räkning skola vid less öppnande första gången minst ett tusen (1000) riks ialer riksmynt vara insatte! Mom. 3. Vid hvarje års bokslut godtgöres och påöres ränta från insättningsoch uttagningsdagarne. Vi kunna hvarken fatta nyttan af de gjorda än dringarne eller inse någon annan sannolik anledning ill deras vidtagande, än begäret att öfver höfvar reglementera utan motsvarande förmåga att åstadxomma något, som är bättre, än hvad redan de unlerdåniga förslagen i allmänhet innehållit. (10) Läsaren må nu sjelf dörma, huruvida någon snda af grunderna för vårt tadel emot f. d chefen ör finansdepartementet blifvit genom insändarens senmäle undanröjd. Vi hade begått ett skriffel, avarigenom vi i fråga om reglementet för filialbanen i Kristianstad kommit att uppgifva oriktigt dam samt tala om skedd ändring i det af de oktrojsökande gjorda förslaget, i stället för att dessa ord bort hänföras till ett af de bankreglementen, som sadfästades den 16 Maj. Detta är allt, hvad insän-. laren haft att med skäl förebrå oss. Men vi tvifla s.orligen, att nåson verklig vän af rättvisa, skall wnse, vare sig detta fel, som vi bedja våra läsare uräkta, eller insändarens försök i öfrigt att tillfredsvälla sin klandersjuka, under det han bemödar sig stt blanda bort frågorna, på minsta vis förringa vigen af de anmärkningar, som vi fortfarande tro oss ned skäl hafva gjort emot den afgångne finansmilisterns sätt att behandla bankreglementen, och hvarill utan svårighet ännu flera lika besvärande skulle unna tilläggas. SRA