Aftonbladet – 1 augusti 1856, sida 2

vis rekryterat sig från de mest vilda studenternas leder, Deremot har man nu i mer än ett tiotal af år ifrat och agiterat. Man uppmanade studenterna att helt och hållet undänrödja allt skadligt, zom de medeltida plägsederna lemnat efter sig, att stifta hedersdomstolar för att bringa de dittills nästan ständiga duellerna inom förnuftiga gränasor, samt slutligen och i allmänhet att intaga en bättre ställning till folket och staten. En sådan reform, som långsamt banar sig väg, måste naturligtvis icke kunna gå för sig utan några ryckningar och sendrag. Svårigheten består synnerligen deri att förebygga att icke med missbruket äfven utrotas den goda studentanda, som i den tyska utvecklingen bragt så många sköna blommor till mognad och, såsom redan är nämdt, under fribetskrigen gjorde oförgätliga tjenster. Utan bestämda förbindelser skulle denna anda lätt försvinna, och det är visserligen lättare att i allmänhet med polismakt upphäfva studenternas sammanhållning i korporationer, än att i dem väcka ett ädlare sträfvande. i En ovanlig företeelse på detta område och. värd all uppmärksamhet är den politiska tendens, som en stor del af de tyska studenterna nu fått. De hafva blifvit konservativa! Man upptäcker föga af de fordna liberala sympa-. tierna, de högtflygande republikanska förhoppningarne. Denna generation har så fattats af tidens st:öm. Man kan emellertid förlita sig derpå, att den vid mera mognad under infly-; :andet af en vexlande politisk temperatur icke : skall göra motstånd mot en annan och bättre riktning, och helt säkert då också skall blifva ; en härd för ädla elementer. Att studenterna: 1848 förblefvo varsamma och icke ville fraternisera med gatuväsendet, kan icke klandras. Då hade filistern under natten blifvit student: och betedde sig pojkaktigt, utan att det allestädes väl klädde honom. Det är begripligt, att i följd af en naturlig reaktion detta misshagade musernas söner, och att de under in; flytelsen af en mer estetisk än aristokratisk missbelåtenhet drogo sig tillbaka till sig sjelfva. Ingen kan vilja påstå, att de tyska studenterna blifvit blindt reaktionära eller visa några feodala böjelser. Till och med en öfvervägande högkonservativ riktning visar sig blott på enskilta ställen, der den framkallas af lokala förhållanden, t. ex. i det preussiska Halle vid Saale. Det bör ock här icke lemnas obemärkt, att våra junkrar i sina organer visat något deltagande för de af badiska regeringen förföljda studenterna. Detta är icke nytt. Förföljelser emot studenternas korporationer blefvo äfven under de förflutna åren ogillade af den illa beryktade restaurationsteoriens predikant Leo och andra af samma riktning. Denna tolerans förklaras å ena sidan genom förkärlek för universiteternas korporativa rättigheter, som ännu hafva smak af privilegier för det feodala partiet, och å den andra genom junkrarnes vana att akta sig för all slags slägtskap med polisregementet. De göra gerna front emot det moderna embetsmannaväsendet, hvilket icke hindrar dem att när de sjelfva äro embetsmän gå tillväga ganska grundligt byråkratiskt och polismessigt. Hundratals bevis derpå skulle kunna företes. En vacker förklaring af Alexander von Humboldt i Berlinertidvingarne gör uppseende. För 30 år sedan har nemligen Humboldt utgifvit sitt ryktbara arbete öfver ön Kuba. Han hade 1826 under titel Essai politique sur Vile de Cuba i två band förenat allt, hvad hans stora arbete Voyage aux regions equinoziales du nouveau continent innehåller om Antillernas jordbruk och slafveri. Af denna Essai utkommo sedan en engelsk och en spansk öfversättning. För närvarande utkommer i Newyork en ny engelsk bearbetning, icke efter det franska originalet, utan efter den spanska öfversättningen. Men hela sjunde kapitlet i den spanska öfversättningen, sora afhandlar de politiska förhållandena, synnerligen slafveriet, har i den nya upplagan af den amerikanske bearbetaren egenmäktigt blifvit utelemnadt och verket derigenom beröfvadt sin prydnad. Humboldt beklagar sig öfver det godtycke, som stympar hans bok, och til.ägger en anmärkning, som länder denna höga ande till största heder. Han säger nemligen i sin i dag i morgontidningarne införda förklariog: På denna del af min skrift lägger jag större vigt, än på de mödosamma arbetena med astronomiska ortbestämmelser, magnetiska intensitetsrön eller statistiska uppgifter. Derpå cicerar han de för 30 år sedan i nämde verk nedskrifna orden: Jag har troget studerat hvad som angår de menskliga samhällenas organisation i kolonierna, den olika fördelningen af rättigheter och lifvets njutningar, de hotande faror, som lagstiftningens vishet och de fria männens moderation kunna aflägsna, hvad form regeringen än må bafva. Det tillhör en resande, som på nära hall sett det som plågar och nedsätter den menskliga naturen, att låta den olyckliges jemmer framkomma till dem, som hafva till pligt att lindra den. Jag pipekar i denna framställning, huru den gamla spanska slaflagstiftningen är mindre omensklig, mindre hård än slafstaternas på Amerikas fastland norr och söder om eqvatorn. Dessa klassiska ord af den tyska vetenskapens Nestor tynga nu så mycket mera i våg: skålen, som slafveriets och frihetens principer, förkroppsligade i Buchanans och Fremonuts kandidaturer, snart skola på amerikansk grund drabba tillsamman, men ty värr den menskligare och för slafveriets icke-vidare-utsträckmog gynsamt stämda Fremonts valicke synes vara försäkradt. För öfrigt har i Tyskland den amerikangka illngonen som jav fär kalla