Aftonbladet – 1 augusti 1856, sida 2

Och hertigen gjorde en häftig rörelse för att aflägsna sig, men Gabriella hejdade honom. Ni förolämpar mig, min prins! utropade bon och fattade lifligt hans hand. Har jag ej gifvit er mitt ord? Tror ni väl att jag skulle kunna begå en mened?... Fins det någon handling i mitt förflutna lif, som talar on trolöshet eller svek? ... Åh, hertig, huru skoningslöst ni sårat mig!... Men det är nu förbi, låtom oss derföre glömma det... och må ni åter blifva lugn!... Endast jag bar hört edra tankar, endast jag känner er hemlighet... Ni kan utan tvekan anförtro mig edra fredsvilkor; det är i ert namn som Jag skall föreslå dem för hans majestät. . Men knapt hade den unga Gvinnans ljufva leende och värdiga hållning tillen del lugnat den uppbrusande hertigen, förrän tunga steg genljödo i galleriet, ett lås gnisslade och en hemliga dörren öppnades. Gabriella vände sig om; konungen stod framför benne. I detta ögonblick var Henrik IV sig ej lik, hans anletsdrag voro förvridna, hans ögon blixtrade af vrede, och bans högra hand omslöt krampaktigt en silfverljusstake, i hvilken ett välluktande vaxljus brann. Med hvem är ni här, Gabriella ? utropade han och rusade likt ett vilddjur in i grottan. Förräderi I mumlade hertigen ech drog sin värja. Herr de Mayenne! stammade Henrik, isad af bestörtning, och hans darramde hand släppte det brinnande vaxljuset. . sJag bor... jag besvär er, hertigs, utropade Gabricila och störtede med savarsanknäppta händer enot madame de Montpensiers bror, anklaga mig ej --J28 är oskyldig . så bör ni, jag är oskyldig! ... Om här blifvit begånget ett förräderi, så kommer det endast ifrån kenungen! . Åh, jag förstår... jag förstår!, hånade