Aftonbladet – 31 juli 1856, sida 3

och hofvets olidliga tvång, ville njuta af frihetens behag. Liksom den af nymferna bevakade Diana; brukade hon ofta bada sig uti båssinen, hvärs fina sandbotten liknade sammet; vch för att sedan efter badet undvika besvärliga och nyfikna möten i parken, plägade hon då vanligtvis återvända till slottet genom ett under amfiteatern gräft galleri, om medelst en dörr, till hvilken endast konungen och hon hade nyckeln, förenade sig med en lång intill badgrottan gränsande alle; Förskönad eller börtskämd utaf maimorprydnader och arkitektoniska ornamenter, heter denna i dag förfallna grotta ännu alltid Gabriellas bad. Det var omöjligt att finna ett ställe mera egradt att glömma Louvrens prakt och pariserlifvets buller, Ensamheten omigaf det på alla sidor, och en behaglig skugga låg utbredå öfver det hela... Under daleng lummiga trä! och uti de af dei sorlande bäcken uppfriskade häckarne sågo grottans lycklige invånare de: glada foglarne flyga fram och åter likt svaria projektiler, och endast trastarnes slag Btörde den angenäma tystnaden. Grottan, som naturen skapat mindre väl för verldens och etikettens bruk, bildade en hög, stor och oval sal uti hvilken denna hemlighetsfulla dörr, som vi nyss talat om, var belägen. Till denna sal kom man från parken genom ett slags, i form af ett S bygd förstuga, hvars krökning på en gång hindrade hvarje obehörig utanför att titta in och ljudet af det, som sades inanför, att tränga ut. Tack vare denna optikens och akustikens visa förening, kunde Diätä i sitt bad HKvärken öfverraskas af någon Acteon eller observeras af den;som hu blifvit ålagd att bevaka ingången till förstögan; Det var således der, i skuggan af de klips!