Aftonbladet – 31 juli 1856, sida 3

ren bevakas af en sådan följeslagare, som den ni dukade mig: Herkules med Adönis hufvud: En lindrig darrning skakade Gabriellas lemmar, och hon satte sig rodnande bredvid hertigen, som redan nedfallit på en stol. Åh, min prins,, utbrast hon, jag vågar nästan påstå att ni här är ännu säkrare än i skötet af r armå... Konungen är i Paris, jag eger ingen värja i hela Monceaux, och mitt hedersord är dessutom en borgen... Hvad vägvisaren som hitfört er vidkommer, så ber jag er vara öfvertygad om att, så vida det uti Frankrike funnits en lojalare och tapprare ädlng, jag genast valt honom till er följeslagare och beskyddare under denna mödosamma färd... Åck, hertig, huru skall jag väl någonsin kurna visa er min tacksamhet för ett förtroende, hvars omätliga vidd jag så fullkomligt uppfattar., Ni föregick ju mig sjelf med exempel, marksinna, när ni för fjorton dagat sedan besökte mig uti La Ferte-sous-Jouarre, hvarest jag gömde mig... Ni hade kunnat låta öfverraska och tillfångataga mig, men ni anförtrodde er i stället åt min heder och min rättskänsla ... Tror ni väl att hertigen af Mayenne är känslolös för en dylik själsstorhet? ... Anser ni honom verkligen så kall och egoistisk, att han ej mera kan beundra eri högsinnad karakter?... Åh nej, Min frä, också jag bar ett hjerta!... Ni började unlerhandlingarne, och det är min plikt att bealä er med samma mynt. O, huru gerna skulle jag ej uppoffrå hvarje plodsdroppe för att försona tvenne prinsar, wilka i sina händer hölla Frankrikes lycka ! Det beror j ensamt af mig, min frus. inöll Mayenne. Konungen hatar mig! Ni misstager er!s utropade Gabriella lifigt. Könungen fruktär er... 66 dor allt!