Aftonbladet – 31 juli 1856, sida 2

staden är ett litet värdsbus, vid namn de tre gyllene björnarnen, beläget... Bakom dess byggnader ligger en trädgård, uti hvilken en man väntar er..; denne man är en bonde; lätt igenkänlig på sin oerhörda fetma och sitt aristokratiska ansigte... Han känner er ej, hi måste derför närma er bonom och i hans öra omärkligt hviska ert namn, Espårance .:: Så snart han hört det, skall han genast utan tvekan följa er. Alit det der är mycket lätt ! Ja, men det blir kanske mindre lätt att föra Honom till Möneeaux utan att någon observerar det .,. Vid slutet af parken sträcker sig en bålvög, så genomskuren med hjulspår att få menniskor våga sig dit; och det är den hi måste taga samt följa ända tills ni stöter få min trädgårdsmur, uti hvilken ni ungefär tjugo steg derifrån i afton finner en enkom för er och er följeslagare gjord öppning... Gå in genom den, Gratienne skall der emottaga er. Men, min Gabriella, eburu hemlighetsfulla dessa tillredelser äro, så finner jag ändå ingen svårighet uti att utföra dem., Jag har glömt bort en detalj, min vän... jag bar glömt den derföre att den sårar mitt björta... Hör på: ifall ni händelsevis under vägen skulle öfverraskas af utstälda spioner eller anfallas af beväpnadt folk... ifall man händelsevis skulie vilja bemäktiga sig den erson åt hvilken ni tjenar som vägvisare... då, Espgrance, min egen Espårance.. .. då måite ni våga ert lif för att rädda denne mans... Ni är ung, djerf och modig, jag anbefaller honom i ert beskydd, och ni får. ej tillåta hvarkeh att någon våldsamhet eller någon förolämpning vederfares honom !s Bran, svarade Esperance enkelt. Men låtom oss akta ess för edra pager, de äro enx