Aftonbladet – 31 juli 1856, sida 2

förtrollerskan. Han drömde vaken och vär lycklig. Men hastigt stördes han i sina ljufva drömmar af de tre björnarnes skylt, hvilken gnisslande svängd sig på den långa jernstången. En kypare skyndade förbindligt emot den re sande främlingen, hvars yttre utlofvade vackra drickespenningar, och Esperance hopp de lätt af hästea änbefallanhde sin flåsande springare i hans vård. Derefter gick han öfver gården med en säkerhet som om han i hela sitt lif bebott det lilla värdshuset, och utan att fråga anlände han slutligen genom en ladå till den anvisade trädgården. Det var en liten inhägnad, hvarest rosor, nejlikor och kaprifolium prålade emellan morötter och salat. Turska bönor med sina röda blon-mor slingrade sig kring höga störar, och vinrankor, fullastade med gröna klasar, tapetserade den förfallna muren. Hundarne skälde, kattorna jamade och foglarne qvittrade i träden, men Espårance var alltför mycket upptagen af att söka sin bonde, j ö ågonting. : för ine E drog ip ett litet buller uti den andra ändan af den lilla täppan, som Gabriella hedrat med REG den unge uppmärksamhet. 0 dan af en uti jorden nedgräfd vattentädna, i bvars skämda vatten gröna grodor behagligt doppade sina hufvuden, och under det skuggrika hvalf, hvilket bildades af de späda vinrankorna och den höga humlan, varseblef Espårance en man med enorma armar och kolossala ben. Gabriellas älskare betraktade några sekuhder den oformliga figuren; men han sökte förgäfves att under den breda bondhatten, som betäckte hans hufvud, upptäcka ansigtet. Denne egne slags beurdrare af naturens skönheter satt erörlig på en mossbänk, ech