Aftonbladet – 30 juli 1856, sida 3

en fördjupning sittande kuskens öron, och Esperance begagnade naturligtvis, som skick. lig taktikus, genast till sinegenfördel denns ekipagets märkvärdiga form. -Hållande sig något baklänges, böjde han sig in i vägnen qväfvande sålunda ljudet af gin röst på samma gång som han gömde sig för kuskens blickar. Tvänne ögon betraktade likvisat på afstånd denna scen — Vi veta redan utaf den till Leonora afgifna rapporten hvem de tillhörde, Concino var lat, men han var omtänksam och han hade i detta ögonblick gerna offrat hälf ten af det han egde, blott han en enda minut osedd och utan fara hade kunnat få lyssna till de ord, hvilka de begge älskande utvexlade :under vagnens stoppade tak. Vet ni, min ljufva Gabriella, ätt ni är mycket oförsigtig I Vet ni, min egen EspÅrance, att ni är mycket rädd! Hvilka vigtiga skäl kunna väl hafva förmått er, Gabriella, att så här dags lemna ert lugna hern i Paris, och att midt på ljusa dagen kalla hit mig till trots för alla spioner ? De skola kanske se, men icke höra 033... Titta efter, Espårance, om mina pager synas. till.n EspÅrance drog fram hufvudet ur vagnen och kastade en frågande blick öfver vägen, hvilken slingrade sig genom skogen. Jag ser en derborta, sade han, tyst, vänta htet... der är den andre också... de unga herrarne jaga efter hvarandra... de hafva minst tio minuters försprång före oss. Bra! då fins det ingenting som kan hindra er från att trycka min hand; Espårance. .. Se der, tryck henne väl denna hand, ty hvarje fiber, som genomskär den, står i förbindelse med mitt hjerta... och mitt hjerta klappar af sällhet och glädje när ni är vid min sida... när jag hör ljudet af er röst. l