Aftonbladet – 30 juli 1856, sida 2

ven med stor fördel kunna gå summa väg till Sverge. Att äfven vestra delarne af Wermland hafva ofantliga fördelar att vänta af denna hufvudbanans förening med de stora sjöarne Glafsfjorden och Wermelen — ifrån hvilken senare en kanalled ned. till Wenern framdeles låter utföra sig — det säger sig sjelft; och att äfven sjelfva den svenska jernvägen har de aldra största utsigterna att bäst bära sig genom denna del af Wermland är tydligt och klart af ofvanstående förhållanden. Ehuru sålunda man i Norge är alldeles: ense om jernvägens sträckning från Kongsvinger till riksgränsen mot Sverge, så hafva dock röster inom Wermland låtit förnimma sig, hvilka helst skulle sett jernvägens dragning genom deras bygder; nemligen antinget från Grue i Norge förbi sjöarne Skadsen och Rögden ned genom Östmark till Frykens dal och Karlstad, eller ock förmodligen från Åbogeni Norge der Wrangselfsdalens östra sida sänker sig något, förbi Karterud till sjön Waraldens östra ända vid Mitandersfors, i hvilken sträckning körväg nyligen är anlagd; eller ock från någon punkt nordligare mot Kongsvinger, utmed sjöarne Möckern och Waralden till Mitandersfors och vidare förbi Bogen, Timbonäs vid Kymen, Kymsberg och Gräsmarks kyrka, ned uti Rottens och Frykens dalar. Men den förra linien blefve alltför krökande mot norr och följaktligen längre än någon annan påtänkt, och hvad den. senare angår, så är man från norska sidan afgjordt obenägen mot hvarje annan föreningspunkt, än den nyligen enhälligt af begge rikenas ingeniörer gillade; dels i anseende till markens beskaffenhet på norska sidan, och dels, och kanske ännu mer, för de ekonomiska fördelarne för Norge just af den nu antagna sträckningen. . Denna senare kommer att passera ett slättland från Kongsvinger ända till Eda kyrka på vestra sidorna. om Bysjön oeh Flagan till Arvika; och sedermera Wik, Lerhol, Skärmnäs, öfver sundet till Strand, Högboda, Skrufstaskogen, nära Lillnor, norr om Warpnäs, Sörmon till Karlstad, samt derifrån förbi Gunnerud, Skattkärr, Spånga, Lund, söder om Pankfjorden, Norketorp och vidare till Kristinehamn. Ehuru -jernvägen i denna riktning genom Wermland icke blifver på långt när så jemn, som på den norska sidan, så är det dock rätt märkligt, att han öfverhufvud kan utan öfverdrifven kostnad dragas på detta sätt, tvert igenom ett bergland, dervid genomskärande de betydliga dalgångarne i denna del af Wermland. —At——————