Aftonbladet – 29 juli 1856, sida 2

Oy MM Leonora underblåste dem af alla krafter, och; Henriette, den starka, djerfva och högmodiga Henriette, märkte ej att hon leddes i ett osynligt ledband utaf denna qvinna, hon märkte ej att hon blifvit en viljelös slafvinna, ett blindt verktyg uti italienskans hand. Leonora berättade alltid Henriette det som hon visste skulle uppväcka hennes raseri och förmå henne till handlingar, hvilkas ansvarigbet hon ej för någon del ville neddraga öfver sitt eget hufvud; och Henriette. tvekade aldrig, hon rusade ohejdadt framåt. Handla sjelf var dEntraguernas devis; Låt andra handla, den florentinska associationens. — Skilnaden var ej stor, men den var äkta italiensk. Låtom oss nu följa de begge qvinnorna på deras promenad i Zamets trädgård, plockande ; här och der några af den friska morgondaggen ännu fuktiga blommor. Konungens budbärare, punktlig som ett; tornur, anlinde just i det ögonblick då Leonora för sin följeslagarinna omtalade att Espårance ridit bort midt i natten. Denna om-i ständighet, meddelad endast såsom ett bevis! på hennes spioners verksamhet, syntes föga intressera fröken dEntragues, som redan tröttnat vid dessa eviga polisrapporter om sin fordne älskare. Aldrig var det annat än att EspÅrance jagat, att han försökt en ny bäst eller att han stängt in sig uti eremitaget. La Varenne, alltid välkommen, var detsåledes denna gång i ännu högre grad än vanligt, derigenom att hans ankomst gaf samta-! let en annan riktning; och i förtjusningen derötver glömde Henriette till och med. att rynka på näsan åt den lilla extra postmästaten, hvilken spred omkring sig en så för-; skräcklig ånga af ambra och rose, att hans ranskap nästan var qväfvande. . ij Honristte tog brefvet för att läsa det afsi