Aftonbladet – 29 juli 1856, sida 2

— Nu gälde det endast att öfverraska Gabriella och Esperance under ett af dessa ögonblick, som älskande sällan undvika — ett af dessa ögonblick, hvilka de älskande tvärtom söka lika girigt, som fjäriln den förtärande lågan. De, som önskade att konungen skulle ingå ett politiskt giftermål, sågo med förtviflan kärleken till Gabriella slå allt djupare och djupare rötter i hans själ, och Sully, hvilken, ehuru långt aflägsen ifrån hvarje usel intrig, sjelf stod i spetsen för detta parti, upprepade oupphörligt att markisinnan var det farligaste af alla de förförelsemedel, som i olika skepnader omgåfvo Henrik. Konungen kan i sjelfva verket endast tagas genom hjertat, sade den vise hugenotten. Han har för mycket snille, för mycket omdöme och för litet egenkärlek, för att ej genast gissa till en vanlig mätress mer eller mindre väl bemantlade beräkningar, och så snart han en gång genomskådat dem, så är han strax kall och likgiltig ... Men inför en verklig oegennytta, en uppriktig smärta och en sann tillgifvenbet är han utan styrka och försvar... Han böjer sig ödmjukt under en högsinnad själs tjusningskraft, han älskar husfreden och han njuter i fulla drag af det! dagliga umgänget med en ädel och god qvinnå... Gabriella, som ingenting vill och in-: genting begär, som alltid vägrar och alltid afböjer, som alltid skrattar och aldrig grälar, Gabriella, denna förfärliga . denna fullkom-. liga varelse, skall evigt hindra konungen från att gifta om sig... ja, ännu merar, tillade. han vredgad, hon skall kanske en vacker, dag, utan att sjelf vilja det, förmå honom at ; göra sig till drottning af Frankrikel Dessa tankar, hvilka gingo från Sully till Zamet och från Zamet till dEntragues, uppväckte hos de sistnämde förfärliga stormar: