framkallade en generalsalfva från de på Puerta del Sol echblonnerade trupperna, för hvilken flera oskyldiga föllo offer. Middagstiden kunde trupperna rycka ffam och besätta kyrkan San Isidoro. Andra trupper tågade ur staden för att anfalla de upproriska blick, då Pucheta och hans broder nedföllo döda. Då låta dem behålla lifvet. Trupperna bemäktigade sig snart alla positioner och började afväpna miliserna. Kl. 3 gick jag genom de ännu rykande gatorna och tyckte mig vandra i en stormad stad. Ännu är det svårt att bestämma antalet af öde och sårade. Garnisonens trupper hafva förlorat omkring 250 man, af hvilka 3 eller 4 officerare och 25—30 soldater stupat. Milisernas förlust är betydlig och uppgår till minst dubbelt mot truppernas. Kl. är 10 på aftonen; staden är militäriskt besatt; och den djupaste tystnad räder öfverallt., Enligt underrättelser från Madrid af den gevär skulle då redan hafva blifvit aflemnade. Generalerna Zabala, Serrano, Bedoya, Iriarte, gifvit sig under regeringen, hade försvunnit. En stor del af de deputerade höll sig likaledes dold, och det troddes, att största delen af dem begifvit sig till Sarragossa. För påståendet, att franska regeringen på förhand varit medveten om och medbrottslig uti de kontrafevolutionära planer som framkallat de senaste händelserna och dränkt Spanien i blod, saknar man visserligen bestämda bevis; men att spanska hofvets beteende blifvit med välbehag ansedt af Louis Napoleon, derom vittnar franska sändebudets hållning under och efter striden i Madrid. Man erfar riemligen ätt sändebudet, så snart segern förklarade sig afgjordt vara för ODonvel, hade lyckönskat såväl denne som drottningen till denna utgång. Att han i öfrigt gjort sitt till att åvägabringa den, kan man sluta af följande yttrande i en madridertidving: nr E. Frankrikes sändebud, som i trots af den starka hettan qvarstannat i hufvudstaden under afvaktan af de allvarsammaste tilldragelser, har befallt, att alla sårade skola emottagas i det franska S:t Ludvigs hospitalet. Han har icke lemnat drottninger under de sista dagarne. Den diplomatiska kåren begaf sig likaledes till slottet. Allmänt anmärkte man engelska sändebudet lord Howdens frånvaro: Franska sändebudet i Madrid är markis Turgot, som var fransk utrikesminister vid statsstrecket den 2 December 1852. Uti ett extra nummer af den officiella tidningen för den 14 Juli, kl. Y, 1, läser man: Upproret är besegradt, och lagens herravälde återblifvit upplösta af militärmyndigheterna; likaledes upplöses denna stads nationalgarde för att ombildas. Från denna sista åtgärd äro de två kompanier af nationalgardet undantagna, som förblefvo trogna sin ed, drottningen och fosterlandet. — I närvarande ögonblick, nemligen kl. 7 på morgonen, har man börjat med nationalgardets afväpning. — Den ett parti representerande minoritet af deputerade, som lagstridigt församlat sig i cortes palats, har gått in på att upplösa sig, sedan den emottagit den af regeringen gifna förklaringen om dess orättmätighet. Den nyssnämda förklaringen till de församlade cortesmedlemmarne finnes äfven upptagen i den officiella tidningen. Den är affattad i ett bref från ODonnel tll cortespresidenten, general Infante, och lyder: Min herre! Det är mig icke möjligt att efterkomma den önskan, som ni yttrat i eder skrifvelse. Det är bestämdt kändt, och regeringen vet det af officiella uppgifter, att det antal deputerade icke är närvarande i Madrid, som erfordras för att bilda cortes; H. M:ts regering kan således icke tillerkänna den i dag hållna församlingen den lagenliga betydelse, som e. exe. gifver den; ty den bestod af en minoritet af de konstituerande cortes, som icke egde den för en öfverläggning nödvändiga friheten till följd af den påtryckning, som upproret kunde utöfva på den. Derföre har icke heller den nya ministerens utnämning blifvit kammaren meddelad. Dertill bemyndigad af en i ministerrådet besluten kongl. ordonnans, meddelar jag eder detta svar, och underrättar eder, att hädanefter besvaras icke något annat bref, som ni eller andra deputerade tillställa mig i cortes namn, förrän dessa blifva lagligt konstituerade. Gud gifve e. exe. ett långt lif! — Leopold ODonnel. För öfrigt innehåller den officiella tidningen åtskilliga dekreter, såsom om belägringstillståndets förklarande, uppmaningar till Madrids invånare att upprätthålla lugn och ordning och förtrösta på regeringens fosterlandskärlek, om afoch tillsättandet af generalkaptener m. m. Till civilguvernör i Madrid har Alonzo Martinez blifvit utnämd. Alla uti gatustriden sårade officerare hafva erhållit befordran, och de soldater, som utmärkt sig i striden, hafva fått Maria-Isabella-Luisa-korset med en månadtlig pension af 30 realer; de sårades pension uppgår till 60 realer i månaden, och de sem blifvit odugliga till vidare tjenst få 6 realer om dagen. Dessutom må nämnas, att ministern Rios Rosas blifvit utnämd till inspektör öfver konungarikets miliser; general Prim, som lärer vara ämnad att blifva sändebud i Paris, har i nådiga ordalag fått afsked såsom generalkapten i Granada och general Maria Blanco dertill blifvit utnämd. General Osset, bittills generalkapten i Valencia, är förflyttad till de baskiska landskapen, och general Echigue efterträder honom i Valencia. I stället för den upproriske generalkaptenen i Arragonien, don Äntoino Falcon y Abellan, som frånvarande blifvit dömd: att ställas inför krigsrätt, h r general Dulce dertill blifvit utnämd. General Galiano har bl.fvit utnämd till generalkapten i Estremadura, i stället för general Lebreton. Den uti ofvanstående skildring af striden i Madrid lemnade uppgiften om antalet af döda synes, att sluta af säväl flera andra uppgifter som af sjelfva beskrifningen om det sätt hvarpå striden förts, vara långt under verkligheten. Man tager sålunda för afgjordt att de stridande förlorat minst 2000 man. Ensamt den efter mönstret af vincennerjägarne organiserade kår, som kallas madriderjägarne, lärer ha förlorat femhundra man, de flesta i båjonettstrid med miligernas Jsaerac hvilka å in. från två håll. Motståndet räckte ända till det ögonvar upplösningen allmän, och de upproriske begärde: att få kapitulera; marskalk ODonnel lofvade attå 17 pågick afväpningen särdeles hastigt. 17,000 Ametler, Valdes och flera andra, som ickel stäldt. Madrids deputation och municipalitet håfval.