född den 30 Juli 1833, prinsessan den 24 Maj 1840. Erkehertig Ferdinand, kronprins i Toskana, hvilken anköm till Wieh den 17, skulle vidare fortsätta resan till Bayern, för att förmäla sig med en dotter till prins Max af Bayern. Rörande innehållet af den österrikiska noten till regeringen i Neapel berättar Frankfurter Post-Zeitung, ätt kejserliga regeringen inskränkt sig till att tillkännagifva mottagandet af neapolitanska depeschen samt till den förklaringen, att hon, med anledning af det mottagande, som hennes föreställningar rönt i Neapel, beslutat sig för att förhålla sig overksam vid alla möjligen inträffande händelserp. Regeringen i Neapel är icke sinnad att frångå sin en gång beträdda väg eller att i sin inre och ytire politik vidtaga sådana reformer, som vestmakterna önska. SPANIEN. Tidningarne meddela nu utförliga skildringar af de blodiga händelserna i Madrid. En korrespondent till Indäpendance sktifver sålunda under den 16 dennes: Från höjden af en i stadens medelpunkt belägen belvedere tränga mina blickar in bland de in e gacorna, der st-iden bppblossat, och sträcka sig öfver hela nejden kring Madrid. Jag har således varit åsyna vittne till det blodiga drama, som i detta ögonblick uppföres i Spaniens hufvudstad. Jag upptager min berättelse, der jag slutade i går. (Denna berättelse gick till kl. 10 på aftonen den 14.) Vid midnatt började de vid kongl. teatern, slottet och i nedre delen af gatan Alcala uppstälda trupperna en väl underhållen skjutning mot milisen; me! få afbrott räckte densamma till kl. 4 på morgonen. Alltifrån midnatt inträngde förstärkningar till milisen i alla hus, som icke ännu Blifvit besatta, och särskilt på Plazza Mayor och tillstötande gator. Två bataljoner anförde af Madoz, hålla cortespalatset besatt; artilleriet, anfördt af Calvo Asensio och de begge bröderne Escosura, har besatt det gamla klostret Basilios, Puerta del Sol, Plazza Mayor och Arenalgatan. Infanteriet är spridt på dessa olika punkter, samt i milisqvarteret, på Toledogatan, Plazza Cebada och San Domingo m. fl. Trupperna innehafva samma position som i går, och marskalk ODonnel har gifvit dem befallning att icke rycka fram. Generalerne Ros de Olano, Concha och San Miguel hafva öfvertagit befälet öfver de kårer, som stå i slottet och dess omgifningar. Generalerne Dulce, Messina, Serrano med flera stå på Pradon i spetsen för kavalleriet, infanteriet och artilleriet. Utanför slottet, vid krigsministeren och i slutpunkterna af gatorna Prado, Atocha och San Geronimo äro kanoner uppstälde mot staden. Under natten hafva de trup per, som hade besatt nedre delen af gatan Aleala, framryckt till den öfre delen af gatan för att skjuta på de på balkongerna uppstälda miliserna. På deuna punkt dödades och sårades många. Kl.8 började det utanför krigsministåren och i nedre delen af gatan Atocha uppstälda artilleriet att beskjuta staden, och under 12 timmar haglade kulorna ned på de vid Plazza Major och Puerta del Sol belägna husen; det hus, som jag bebor, fick ensamt fem. Milisens artilleri besvarade elden till kl. 3 e. m. Emellertid hade omkring trettio deputerade samlats i kongress-salen, och Espartero var der närvarande. Escosura, Madoz, Sagaste m. fl. påminde honom om hans så ofta förnyade löften att åter gripa till svärdet den dag, då friheten råkade i fara. Calvo Asensio uppträdde med stor häftighet mot marskalk ODonnel. Jag säger ingenting om de demokratiska deputerades tal. Espartero protesterade lifligt mot den nya ministeren, och man trodde allmänt, att han skulle med sitt tal upplifva milisens motstånd, då han lemnade cortes sal, men deraf blef intet. Befaälhafvarne för milisen, som i går afton sökt uppegga sinnena och drifvit dem till att gripa till vapen, drogo sig skyndsammeligen undan kl. 2 e. m. KI. half 4 församlade general Valdes, som under de sista timmarne hade tillegnat sig befälet öfver miliserna, sina soldater på Plazza Mayor och sade dem, att den, som egentligen skulle ställa sig i spetsen för dem, icke skulle komma, hvarföre det stode hvem som helst fritt att draga sig tillbaka. Rädde sig den som kan, blef nu allmän lösen. Miliserna återvände hastigt till sina hus och skyndade att aflägga sin uniform och gömma sina vapen. På förmiddagen hade man hört några rop: Lefve Espartero! Lefve folket! Ned med ODonnel! — men kl. 4 e. m. hade ställningen ändrat sig, och man hörde blott hämdgiriga rop mot Espartero och de till oppositionen hörande deputerade. Då försökte den beryktade Pucheta, Chicos mördare under förra julirevolutionen, att samla några af de flyende omkring sig. Han ställde sig i spetsen för några hundrade miliser och befästade sig på Plazza Mayor. Nu blef skjutningen ännu lifligare. Två demokrater, Sisto Camara, redaktör för Soberania, och Bacerra, begge kaptener för ett kompani, uthärdade med sällspord tapperhet ända till aftonen på San Domingotorget. Äfven den af Madoz anförda bataljonen stred tappert mot trupperna. Det försäkras, att Espartero under natten visat sig ett ögonblick i spetsen för ett kavalleriregemente, hvars öfverste han är. Jag kan icke ansvara för sanningen häraf, ehuru jag hört den af en stabsofficer. Det skulle vara svårt att uppgifva de å ömse sidor lidna förlusterna; de måste dock vara betydliga, ty ingen kan påminna sig en så blodig strid i Madrid. Flera personer dödades under mina ögon. Många sårade infördes i det hus, der jag bor. KI. 11 på aftonen fortfar skjutningen i trots af mörkret, ty gasen är icke påtänd. Anblicken af staden är förfärlig. Den 16 Juli. Marskalk ODonnel har segrat. I morse kl. half 5, efter en natt, som varit ännu stormigare än den föregående, hafva generalerne Dulce och Serrano i spetsen för ett talrikt artilleri bemäktigat sig Plazza Mayor. I spetsen för de till vidare strid beredda miliserna drog Pucheta sig tillbaka till Toledogatan och snart började den lifligaste skjutning. Soldaterna inträngde uti de hus, som ligga vid torget och gatorna, och besatte alla balkonge: na. På torget uppstäldes kanoner under de till Atocha och Toledogatorna förande hvalfbågarne, och dessa underhöllo elden ända till middagen. KI. 6 befann jag mig på Plazza Armeria, utanför drottningens palats. Hon och konungen stodo på en balkonr, och på torget gingo ODonnel och generalerne Concha och Ros de Olano af och an. Deras bliekar strålade af glädje. Då ODonnel hörde att folkqvarteret Lavapies ännu gjorde motstånd, befalde han att ditföra kanoner af den gröfsta kaliber och i nödfall förstöra denna del af staden. Ett tidigt på morgonen vid alla gator anslaget dekret af Madrids generalkapten befaller alla miliserna att inom sex timmar aflemna alla sina vapen, under hotelse att ställa de motspänstiga inför en tillsatt krigsrätt Man åtlydde ifrigt denna befallning, men af misstag inträffade dervid åtskilliga olyckshändelser, i det de i gathörnen dolde soldaterne sköto på förbigående miliser som ämnade sig åstad att aflemna sina vapen. Deras egna kamrater sköto äfvenledes på dem från balkongerna. Derj blef en förpost ili