vill gerna veta huru det skall gå till... Det är vänners plikt att vaka öfver hvarandra, det förklarade du mig sjelf nyss, och jag gaf dig rätt; säg mig derföre nu i främsta rummet hvad du ämnar göra ifall den mongoliske prinsen en vacker dag kommer och fordrar, räkenskap af dig ? Åh, uti ditt hus skall jag nog veta både att försvara mig sjelf och att beskydda Ayoubani. Tag då mitt hus. Skönt! Och när får jag se din Ayoubani?... Det skall just blifva roligt, ty jag vet mig aldrig ha sett någon indianska förut. Olycklige! hon tager aldrig af sig slöjan. Men du tager den väl af henne ibland, tänker jag, om också endast för att beundra hennes vackra ögon. Jag känner hennes karakter; om hon visste att jag visade henne för någon, så skulle hon vara 1 stånd att icke mera vilja veta någonting utaf mig!... Vänta litet, låt mig först tämja henne... Längre fram skall jag nog presentera henne för dig. Som du vill, svarade Espårance. Men förlåt mig, Pontis, det faller mig verkligen en högst komisk id in. Låt höra. Om j begge, då j ären tillsammans, uteslutand-: begagnen er utaf pantomim, huru har då ÅAyoubani kunnat meddela dig en så hoptrasslad sak, som denna: Jag är enka, och man har velat bränna mig lefvande; jag vill vara okänd af alla, och så vida ni visar mig för någon, lemnar jag er strax. . I annat fall skall jag mycket gerna gå tilleruti ett främ mande hus, med det vilkoret likväl, att den mongoliske prinsen, hvilken är svartsjuk som en tiger, aldrig måtte erhålla en enda aning derom,. Vet du, Pontis, uppriktigt sagdt, så