Lifvad af eget intresse, påskyndade Leonora med otrolig hastighet intrigens utveckling, och bland dessa favoritens hätskaste fiender förutsade man redan tämmeligen bestämdt ögonbl:cket för markisinnans falls Henriettes genomträngande förstånd hade kommit italienskans list till hjelp, och de begge qvinnorna hade snart gissat det, som den stackars Espårance så ifrigt sökt att dölja Ehuru deras misstänkar hittills endast grundade sig på tomma förmodanden, vora de ändå tillräckliga för dessa två ränksmiderskor, hvilka girigt omattade. hvarje tillfälle att skada den sköna Gabriella; och alla deras tankar hvälfde sig nu uteslutande omkr rg sättet att kunna öiverraska och störta den hatade rivalen. PE Så snart Heuriette, som för första gången sett Gabriella och Espårance tillsammans uti Bezons, erfarit markisinnans besök på Chåtelet, hade hon genast sagt till sig sjelf, att en qvinna, hvilken innebar den höga plats som markisinnan, icke personligen gir att befria en fåge, om hön ej för denne fånge hyser ett intresse vida öfverstigande alla andra — ett intresse, hvilket djerft trotsar verldens fördomar. Och hon hade rätt. Ifrån detta ögonblick hade Henriette; nu ändtligen fri från det Damoklessvär, som den lefvände la Ramee oupphörligt hållit utsträckt öfver hennes hufvud, egnat hela sin uppmärksamhet åt Gabriellasoch uti hennes milda deenden och Jljufva tonfall — dessa intetsägande tecken för hvarje annan än en svartsjuk qvinna — Hade hon tydligt läst den passionerade tillgifvenhet, hvilken band markisinnan vid Esperance. (Forts. följer.)