väntan, utbredde sig ryktet, att ODofinel fått uppdrag att bilda ett kabinett, och att hr Rios Rosae jemte andra kallats att deruti ingå. I allmänbet trodde man ej på tillförlitligheten af denna underrättelse. Emot klockan 11 bekräftades den af Gazetten. Ni påminner er, att de blodiga julidagaree 1854 förvärfvade kabinettet Rios Rosas en titel, som Madrids folk ej kunde ha förgätit. Cortes, ayuntanmienton, provincialdeputationen och folket sågo i återbildandet af detta kabinett ett slags trots emot landet. De deputerade kommo snart : tillsammans och begärde, med stöd af en föreskrift i kostituerande församlingens reglemente, att utan uppskof sammankallas, emedan de liberala institutionerna nu blifvit trampade under fötterna genom de personers återkallande till makten, hvilka 1854 års revolution störtat. Församlingens president gjorde sin skyldighet, ock nära hundrade deputerade befunno sig förenade på kongressen klockan 4 på eftermiddagen. Sessionenm började, likasom alla de föregående, med protokollets uppläsande och godkännande. Derpå uppläste man ett förslag, undertecknadt af hrr Madoz, Matheu, Calvo Asensio och andra betydande personer af det liberala partiet, och affattad i följande ordalag: Vi anhålla, att cortes måtte förklara, det den nyligen bildade miniswören ej förtjenar deras förtroende. Hr Madoz understödde och utvecklade detta förslag i ett ganska lugnt och ganska parlamentariskt anförarde. En enda deputerad, hr Tabuerniga protesterade till en början emot grundlagsenligheten af cortes sammanträde, bestred församlingens befogenhet, och slutade sitt häftiga tal dermed att han förklarade hvar och en för en förrädare och en usling, som vågade klandra det nya kabinettets organisation. Hr Madoz upptog till besvarande, alltjemt med mycket lugn, br Tabuernigas anförande; yttrade i anledning af dennes nyss fälda sårande uttryck, att ban ville lemna dessa obesvarade för att ej ytterligare reta allmänna opinionens redan nog Nifliga farhågor och passioner. Med nittioen röster emot en gillades klandervotum. För att ej bringa oreda i berättelsen öfver de följande tilldragelserna, måste jag återkomma till en händelse, som inträffade försia dagen af krisen. Strax efter det ministersammanträde hvaruti söndringen utbröt, lät hr Escosura, förutseende att hans afsägelse skulle antagas, tillkännagifva för provinserna Arra gonien och Katalonien, att det liberala partiet i Esparceros person dukade under för reaktionens anfall. Man påstår, att hr Escosura hann till svar på denna depesch få underrättelsen om Saragossas pronunciamento och lefveropen för Espartere. Rörelsen ledes af generalkaptenen öfver denna provins, don Antoaio Falcon. Denna nyhet erhöll allmänheten på samma gång som votum : emot ministrarne. Orcn på ena sidan, retningen på den andra tilltogo oupphörligt. Man visste, att ingen ledamot af det nya kabinettet hade visat sig i församlingen, att regeringen vidtog utomordentliga försigtighetsmått, att den förklarade riket i belägringstillstånd, samt tillkallade generalerne Coneha, Ros de Olano, Macerobon, Dulce, Serrano. Den så många gånger förkunnade stats kuppen skulle nu omsider gå i verkställighet. Milisens bataljoner samlades. Man hade skiekat bud till deras bostäder. Befälhafvarne, bland hvilka de flesta voro cortesledamöter, ville ej låta slå generalmarsch, för att så mycket som möjligt förekomma, det man uttydde deras motstånd såsom en upprorshandling. Icke destomindre beteckna de officiella handlingarne detta motstånd såsom upplopp och uppror, samt behandla de 91 i Madrid närvarande ledamöter, som dertill gåfvo signalen, såsom en uppstudsig minoritet. De enda rop, som upphäfdes af milisen och dess chefer, voro Lefve friheten! lefve konstitutionen! Ned med ODonnel!s Befälhafvarne hade af fyra bataljoner Ligeros, kända för sina radikala åsigter, tagit ett löfte att ej företaga mnågot emot drottning Isabella II:s tron eller dynasti. Detta löfte, så lojalt det än gafs, skulle det väl ha blifvit hållet, ifall motståndet besegrat statskuppen, midt under förbittringen öfver de af marskalk ODonnel använda medel för triumfen af hans sak eller snarare för Polacos, hvilkas intressen han tjenar, då han tror sig tjena sina egna? Jag vågar ej påstå detta. Aldrig ha, som jag vet, dylika medel begagnats inom en stad. Det är medelst sapp och kanoner, granater och glödgade kulor, som man lyckats intränga i de af milisen intagna positioner. En förbittrad, blodig strid har egt rum. Slutligen ha trupperna till följd af de skoningslösa order, som egde till sitt förfogande krigskonstens alla grymma tillgångar, i går klockan. 10 på aftonen lyckats fördrifva milisen från ena ändan af gatan Mayer till platsen af samma namn. Då den till sitt försvar ej egde annat än sina musköter, utrymde den platsen; i yttersta stunden öfvergafs den af sina chefer. Jag vill ej söka beskrifva de af kanonaden förorsakade olyckor och soldaternas excesser. Jag har sett allt med mina egna ögon; men jag befarar, att denna del af min berättelse skulle synas er partisk eller öfverdrifven. Jag vill blott nämna, att från Ayuntamiento ända till Plazza Mayer alla hus lidit förfärligt, och att deras invånare nödgats taga sin tillflykt i källare för att undgå följderna af striden. Fösst denna morgon kl. 9 ha trupperna tagit Plazza Mayer i besittning; men Toledogatan höll sig ännu. Försvararne af denna position, bland hvilka utmärkte sig lemningarne af Ligeros, ba flere gånger, minst fem till sex, kastat tillbaka Madrids jägare, artilleriet och fem sqvadroner kavalleri. De utgjorde knapt fyrahunda man, och måste derföre slutligen vika för öfvermakten. ITALIEN. Konungen af Sardinien har gifvit amnesti åt dem, som varit invecklade i det republikanska upproret i Genua 1849. — En turinerkorrespondent till Constitutionnel förmäler att sardinska regeringen, innan den beslöt nya befästningsarbeten vid Alessandria, meddelat sigt med vestmakterna och inhämtat deras gillande yt rande, . Detta grefve Cavours meddelande skulle just ha varit anledningen till befallningen åt lord Normanby att begifva sg till Parma och Mantua för att. personligen underrätta sig om dervarande förhållanden. — En vienerkorrespondent till Constitutionne1 uppgifver att österrikiska regerigen börjat litligt befara, att de spanska tilldragelserna skulle smitta italienarne, och att den helt nyligen skulle ha beslutat till öfre Italiens försvar befästa Parma. Från samma hand förmäles äfven att general Crenneville blifvit återkallad, och att i hans ställe blifvit utnämd general Baumgärtner, förr kommendant i Mainz, af hvilken man väntar ett kraftigare handlingssätt emot regeringen i Parma. En telegrafunderrättelse från Turin af d. 20 Juli förmäler att oroligheter skola ha utbrustit i Cesena (kyrkostaten) med anledning af pålagornas ökande. — Då kommunalrådet i Bologna skulle pröfva sin stadsbudget och kom till en post, som upptog en betydHREF -2FF RT PA SS