begriper du väl, och detta måste förebyggas... Dessutom är det nödvändigt för din egen skull, ty alla dessa utsväfningar hafva den senare tiden verkligen gjort dig både blek och mager... Dock vilja vi hoppas att de ej skola komma att hafva några svårare följder, eftersom jag nu Gud ske lof upptäckt hvarest skon klämmer. Kära Pontis... Se så, låt mig tala till punkt... Det onda måste ovilkorligen skäras af intill roten, så att det ej griper ännu mera omkring sig, oc dertill finnes det endast en utväg, nemligen att jag slår upp mina bopålar uti ditt hus i förstaden ... Jaha, min bäste Esperance, Jag bar verkligen strängt beslutat att flytta dit, ty der på stället skall jag naturligtvis lättast kunna vaka öfver dig och undanrödja alla faror .. . Hvad i Guds namn pratar du för något! utropade Espårance och reste sig häftigt upp. Huru? ... talar du allvarsamt? Så allvarsamt som möjligt Ämnar du flytta till mitt hus! förstaden ? Ja visst!... Herr de Crillon påstår ait både skönheter och fulheter skola fly vidmin blotta åsyn. Nu går det nästan för långt, utbrast. Esperance med låtsad harm, Jag tycker visserligen ganska mycket om både herr de Crillon och dig, men jag undanber mig en gång för alla att j blanden er uti mina enskilta angelägenhe: ter. När man har vänner, så tillhör man sig icke sjelf. Skämta icke, Pontis. Jag skämtar visst icke! .;. I morgon lemnar jag den präktiga bostad, som du skänkt mig här; och att det endast är med sorg som jag sliter mig härifrån, behöfver Jag naturligt