deltog bland aniat i bataljen vid Svenskstind den 9 Juli såmitå är såtnt erhöll kort derefter guldmedaljen. Efter freden samma år atervände han till Upsala att fortsätta sina militära studier, men egnade sig derjemte åt studiet af kemi, fysik och agronomi. År 1800 bevistade han det minnesvärda riksmötet i Norrköping, dervid han var bland de ridders män, livilka, i ångeende till den kränkning som i deras tanka vederfarits grundlagen, afsade sig adelskapet, och beröfvades kort derefter genom en extra kunglig regementsorder den fullmakt han nyligen erhållit att vara löjtnant vid. lifregementets kyrassierer äfvensom den honom tilldelta indelning in lrägen. Han nedsatte sig då på landet såsom förvaltare af sin mosters, enkefru Grills egendom Österby nära Dannemora, deraf han genast erhöll en femtedel till skänks, och har sedermera efterhand förvärfvat hela egendomen jemte många andra. Han fortsatte derefter med framgång sina studier i bergshandteringen och landtbruksskötseln och har verksamt bidragit till förbättringar i dessa nöringar. 1812 utnämdes han vid stiftelsen af ländtbruksakademien till en af dess arbetande ledämöter, öch invaldes 1824 till ledamot af vetenskapsakademien, der han var preses från Mars 1835 till April 1836, då han nedlade ofdförandeskapet med ett tal om jernhandteringen i Sverge. Åtskilliga andra aft.andlingar af honom äro tryckta i landtbruksakådemiehs annaler och Upsala landthushållningssällskaps handlingar, Han var i öfrigt ledamot af flera sällskaper och akademier, och fick jemväl i äldre åren hugna sig af den kungliga ynnesten. Nämdes 1816 till riddare af Nordstjerneorden, 1820 till kommendör af Wasa orden, och 1829 till kommendör med stora korset af samma orden. Redan några år förut, eller 1826, hade han emottagit konung Karl Johans kallelse att äter inträda som ledamot af ridderskapet och adeln, och vid nämde konungs jubileum den 6 Febr. 1843 förläntes honom friherrlig värstghet, Friherre Tamm var en af alla aktad och i allo akthingsvärd man och medborgare. Han var äfven ena ibland de få mederiaterna i vårt land, och hade icke blott på Österby samlat ett ganska valdt konstmuseum af taflor och senast äfven af skulpturarbeten, utan var tillika både välvillig och frikostig mot yngre lofvande konstnärer. Åf sina underhafvande var han äfven allmänt älskad och kommer säkert att mycket saknas. Intill sina sista dagar hade han snart sagdt en ynglings vigör både till kropp och själ. Redan sedan 1832 enkling efter Johanna Charlotta Ehrenbill, efterlefves han endast af en son, brukspatron C: A. Tamm på Tvetaberg. Hans äldste son, direktören Å. G. Tamm, efterlemnar deremot 5 barn, deraf den äldste, Clas Gustaf Adolf, tillträder friherretiteln. Den tredje sonen, löjtnanten C. S. Tamm, har endast en son, som träder i hans arfsrätt. Friherre Tamm säges efterlemna en högst betydlig förmögenhet.