Aftonbladet – 26 juli 1856, sida 2

exempel, lef i fred, det är det bästa rådet jag kan gifva er, min syster. Tro mig, döden blir. ändå slutet för oss, lika väl som för alla andra. : Och unde: denna förkrossande epistel prunkade den tjocke mannens namn i .all dess glans. Detta. var således den efterlängtade bjelpen — en lumpen påminnelse om lifvet efter detta! Ett dylikt slag !unde hertiginnan icke uthärda. Så snart hennes giriga blickar genomögnat papperet, föll hon uti en svimning sådan gom den, hvilken öf erväldigat henne vid utgåendet ur Louvern, men denna gång frog, dödsengeln icke tillbaka sin utsträckta and. Ännu mera, detta märkvärdiga och fasaväckande fenomen, som i Maj månad år 1574 af förskräckelse isade hela slottet Vincennes, inträffade äfven här, liksom om den allsmäktige domaren för samma brott velat pålägga samma straff. Utmattad af den häftiga krisen, insomnade hertiginnan om natten, oaktadt den starka febern som förtärde henne, i en hård sön, och när hon åter vaknade, badade hon uti svett. Otålig att få komma utur detta glödheta bad; hvilket brände hennes afmagrade lemmar, ropade hon på sina kammarfruar. Damerna störtade in med vaxljus i händerca, men knapt hade de trädt öfver tröskeln till den hertigliga sängkammaren, förrän de alla uppgåfvo ett gemensamt skri. En förfärlig tafla framstod för deras blickar. Hertiginnan låg utsträckt i sin säng, stora blodsdroppar perlade på hennes panna och en blodström öfversvämmade hennes bädd, frustande oupphörligt ut ur de af febern vidgade porerna. Läkarne tillkallades genast, och de förklarade strax med en mun, att madame de Montpen: ier var ett rof för detta hemlighetsfulla och