Aftonbladet – 26 juli 1856, sida 2

röst, hvari denna oböjliga herrsklystnad, hvilken utmärkte hela Kennes föregående lif, tydligt uppenbarade sig. För att undfå syndernas förlåtelse, måste ni bigta er! svarade munken kallt. Befall först mina tjenare att aflägsna sig, stammade hon, de behöfva icke lyssna till min bigt. Men munken svarade ej, tjenarne stannade qvar uti dörren, och hertiginnan fortfor med låg röst. Jag har syndat af girighet, ärelystnad och högmod. Vidare? frågade brodern. Hertiginnan betraktade honom förvånad. Om jag har andra synder att förebrå mig, så lider min kro, p och mitt minne försvaga8 ve fordra ej för mycket uti ett dylikt ögonblick :.. Tro mig, straffet öfvergår felen . se Aflösning! ... Aflösning!;. . Ni talar om edra fel, men icke om edra brott, afbröt munken strängt. å Brott?.... mumlade Katarina af Lothringen förvirrad. dd Ja, brott! ... fullföljde munken med dun lrande röst. Krafterna .öfvergifva er, fe ror det, dock jag vill hjelpa TH .. Ni har ;rkänt ärelystnaden och högmodet . ... men ustan . .. Detta gräsliga brott, som frätt er ngdom och er mogna ålder . . . denna dödsynd, hvilken ni skoningslöst begagnat er af, ör att s apa legioner mördare! MR . Munk!. .. utropade hertiginnan och reste ig med ena handen på sin säng. Skrifta er ! sade munken högtidligt. Skrifta r, om eder skall: förlåtet vardal, Slagen affäsa, glömde hertiginnan att svara ör att under kapuschongen söka upptäcka nletsdragen på den man, hvilken till henne rågade tala. detta språk. Låtom oss börja med att räkna edra mord !