Aftonbladet – 25 juli 1856, sida 3

Mmmm nes barm häft sig vällustigare än denna afton. Konungen betraktade henne stillatigande några minuter, men berusad af denna glödande naturs granskap, skyndade han hastigt att söka botemedel för sin förvirring hos den stela och majestätiska Marie Touchet, släckande i detta halfva sekels is den eld, som de aderton åren nyss antändt i hans ådror. Grefven af Auvergne fladdrade omkring denna grupp, afskjutande bär och der, alltid vid passande tillfälle, sina bjelppilar. Uti salens andra ända skrattade och skämtade Gabriella, omgifven af ett talrikt hof, hvilket girigt tigde om hennes blickar. Men oaktadt markisinnans skenbara glädtighet, hvarken hörde eller såg bon. Den unga qvinnan hade satt sig så, att hon skulle kunna se hvarje nytt ansigte, som inträdde uti galleriet, och ännu hade den hon väntade icke synts till. Mera samvetsgrann än fröken dEntragues, hade Esperance ickte tyckt sig böra gå till Louvren för att triumfera öfver en fiendes död. När konungen en stund, sedan han först genom ett flyktigt ögonkast öfvertygat sig om att markisinnan ej bevakade honom, koketterat för Henriette och hennes mor, återvände han till Gabriella, förtjust öfver att åminstone denna gång hvarken hafva blifvit besvärad eller öfverraskad uti sin intressanta kurlismanöver, och Touquet de la Varenne, hvilken från ett hörn af salen noga bevakat sin höge herres alla rörelser, spådde, efter den förbehållsamhet och skicklighet, som han derander sett honom utveckla, en lysande framsång för den dEntragueska intrigen. Den ille extra postmästaren var just icke van vid att Henrik lade band på sig när det gälde tillfredsställandet af en kapris. . Det vore kanske skäl i att höra efter hvad som blifvit af hertiginnan, sade konungen