Aftonbladet – 25 juli 1856, sida 3

sakta till Sully. Hön gick sin väg som en uppretad varginna... Låtom oss akta oss för hennes bett! En half timma senare inträdde gardeskaptenen, hvilken fått order att vaka öfver madame de Montpensiers afresa, med den underrättelsen att hertiginnan fallit i vanmakt och att hon ännu fullkomligt liflös låg utsträckt på sin säng. Läkare hade emellertid blifvit efterskickade. Jag var allt bra sträng,, sade Henrik. Bara de nu icke säga, att jag velat taga lifvet af hennel, Åh, det vet jag visst, ers majestät är minsann icke så känd för att betala sina skulder, svarade Sully leende. Låt dem i alla fall prata, om de ha lust ! Skall fru hertiginnan de Montpensier ovilkorligt lemna Paris, också om hon förblifver sanslös ? frågade gardeskaptenen. Ventre-saint-gris,! utropade konungenj, bjertligt skrattande, hvarföre har min elaka kusin icke alltid varit utan sans!.. jag skulle då, vid Gud, ej behöft skicka bort henne i dag! Derefter tillade han, vänd till Sully och Gabriella: Om hon förbinder sig till att icke tala, icke tänka och icke röra sig, så må bon stanna qvar. Öch en sådan der fördömd hexa skall man ännu tycka sig böra krusa för! mumlade Sully. Har man väl. någonsin hört på maken... Må hon äåtergifva sin eländiga själ åt Gud, om han vill hafva den, så att vi åtminstone må få ett slut! Åh, kära Rosny, det är ännu långt ifrån slut! inföll Henrik med en suck, som icke undgick Gabriella. Eiter hertiginnan hafva vi Mayenne qvar, och han lärer minsann länge nog bäde tala, tänka och röra sig... Hvwul