Aftonbladet – 25 juli 1856, sida 2

Louvern för att lyckönska konungen och hembära honom sin hyllning och vördnad. Lifliga samtal egde rum öfverallt, domrarnes omutliga stränghet prisades af både hög och låg, och alla kommo öfverens om att bödeln i den unge mannen endast straffat ett af madame de Montpensiers verktyg. Hofvets dignitäre hade redan länge trängts i de kungli a T larne, och glädjen öfver konungens triumf och hertiginnans nederlag hade nästan uppnått högsta fröjd, då hastigt tvenne va Dp mn nade framför palatsets portar. Ur ås Fan af dem hoppade grefven af Auvergne blek dEntragues, räckande handen den e åt den majestätiska Marie Touchet och d ne ät den den strålande Henriette. Sedan klo nätta på matggnen Var den unga flickan fri . .sean klockan åtta hade hon ej haft något mera att frukta af sin hatade älskare. Hennes med prottsling var död... han kunde icke längre varken hota hennes person eller krossa hennes lycka! stor den andra vagnen steg långsamt den Ita hertiginnan de Montpensier, åtföljd af sin talrika och praktfulla svit. Hennes hållning var säker och hennes öga utmanande, men inom henne var det i detta ögonblick mindre lugnt än vanligt. Den döde Ia Ramee hade efterlemnat alltför många hemligheter. De begge trupperna stötte tillsammans vid nedersta trappsteget, och Henriette och hennes far, som redan börjat gå uppför trappan, drogo sig genast åt sidan för att lemna den förfärHen sär af Lothringen plats. är hertiginnan passerade förbi d flickan, fästade hon Nå henne sin skarpa och genomträngande blick, och liksom om ho henne gissat en värdig fortsättarinna af då verk hon begynt, hedrade hon hen q ett leende och en helsning. ne med På den storm, som vid madame de Mont