Aftonbladet – 24 juli 1856, sida 1

STOCKHOLM, den 24 Juli. Den utgång, som de flesta hittills kända riksdagsmannavalen för borgareoch bondestånden fatt i liberal riktning, synes redan hafva väckt icke ringa oro i det konservativa läger; hvars tambourmajor är Svenska Tidningen, för att döma af det larm, som i dagen8 numer slås på hennes skröllande trumma. Ebhuru det icke är lätt att kunna urskilja någon ledande tanke i de hvirflar, som den något yrvakne trumslagaren härvid slår på sitt nötta skinn med pinnar, som först doppas i rännstenen för att genast derpå förgyllas med inskrifterna landets ära och framtid och ett mon-rkiskt men förståndigt reformerande tänkesrätt, så synes dock hufvudsyftet med larmslåendet i detta ögonblick väl egentligen vara, att i ellofte timman skrämma med förespeglingarne, att den liberala oppositionen vore inkonstitutionel och antimonarkisk. Tiden är således innex, heter det till slut, för de sanna vännerna af landets ära och framtid att sluta sig omkring sin konung och med honom modigt och oförtrutet gripa verket ax, till åstadkommande af fruktbringande och varaktiga förbättringar i de riktningar, der sådana äro af nöden; och de äro många. Ett sådant -partis skulle vi önska se en gång framträda med säkrare steg och oförskräcktare bållning, än hittills varit fallet Om vi icke misstaga oss, är det just uti dessa få od; som det egentliga lystringsropet för tillfället är uttaladt, ehuru. reparen strai derpå med en raåhända låtsad anspråkslöshet uttryeker sitt tvifvel på, att det med så brinnande önskningar efterlängtade voförskräcktare partiet skulle hinna bilda sig redan till den nu förestående riksdagen. Den uppmärksamhet; som de just nu an kommande utländska posterna för dagen påkalla, nödgar oss ätt till en annan gång uppskjuta ett närmare skärskådande af de nödrop, som Svenska Tidningen upphäfver. Vikunna likväl icke uppskjuta vår bestämda protest emot hennes förespeglingar, att den liberala oppositionen i vårt land vore antimonarkisk. Detta är en dikt, som saknar all grund oeh som endast kan vara uppfunnen för att skrämma dels om möj!igt monarken . sjelf från att åter närma sig de liberala, dels de valmän, som icke ännu hunnit afgifva sina röster och som man torde hoppas att genom dylika skrämskott stämma till förmån för de konservatives kandidater. Vi vilja ännu hoppas, att man i båda fallen skall missräkna sig. Lika ogrundadt är påståendet, att oppositionen vore inkonstitutionel, så vidt fråga är om den opposition, som uppenbarat sig inom representationen, d. v. s. vid våra riksdagar. Och när Svenska Tidningen med en nästan sorglustig förskräckelse tålar om vådorna af patt gifva gärdet upp åt oppositionen, samt huruledes några års regering med oppositionsmän kunde lossa samhällets alla fögningar (!), så lära väl icke några andra oppositionsmän, än sådana som tillhört eller som komma att tillhöra representationen, här kunna syftas. Att här och der inom tidningspressen n opposition någon gång uttalat sig, som ned skäl kunnat anses såsom inkonstitutiorel, hafva vi för vår del aldrig gillat, än nindre genom yårt deltagande understödt. KJ Det är emellertid anmärkningsvärdt, att Svenska Tidningen, som ännu för några få lagar sedan med särdeles nöjes meddelade sina läsare en artikel ur det norska Morgenpladet, hvilken på det bestämdaste inskärpte ngelägenheten af att konungamakten borde tå öfver alla partier och afbålla sig från allt sersonligt inträngande i dagens strider, nå åå dm gäng önskar, att ett partis just skall vildå sig med ingen mindre än konungen