Aftonbladet – 23 juli 1856, sida 3

skall rymma . .. Jag, eller rättare sagt vi — ty-ni skall följa mig — skola väntabonom nedanför med hästar. . ; Henriett2? gjorde en häftig rörelse, men Espårance Kejdade henne. -ssäDetta rump; fortfor han, liksom för att skingra hennes sista tvekan, kän uti er själ upplifva ännu ett minne, min fröken. ..lyckligtvis: anar la Ramee ej hvem som mången gång vandrat derinne, ty då skulle han hellre dö än sätta dit gin fot Hvem är det då?n Jo, der bodde uti-sin barndom... uti sin sorgfria Och lyckliga bärndom. .. guvernörens pi Chåtelet son... en ung, skön hugenottick ädling, som nu är död: :: han hette Urbain cu Jardin. Känner nidetta nämn; min fröken?, Henriette uppgaf ett skri, hvilket Espårance tillskref förskräckelsen. Var Urbain du Jardin son till den nuvarande guvernören på Chåtelet? frågade hon häftigt. Jan, svarade Esptrance, utan att märka det segerrika uttryck, som vid dessa ord flög öfver den unga flickans bleka ansigte, ,ja, det var hans gon. :. och jag såg den arme gutbens tårar flyta när han; under min korta fångerskap, bjöd mig den stol, uti hvilken hars olyckliga barn så softa hvilat och somkanske i natt kommer att tjena dess mördare tillsäng. Nog, nog! utbräst Henriette mbd feberaktig,höftighet. Vi träffas i morgost. .. Låt mig; veta huru dags jag: skall vara färdig .. Lita påmig!; : SHön hade ingen annan utvög,, mumlade Esperance, öfvertygad om att detta sista blodiga mintre helt? och Kållet besegrat hennes tvet het. In, sade ban, jag återvänder nu till la Ramee.n Henriette pekade utan att säga eft enda ord påsbåtenyshvilken ditfört honom; och räed blixtens hastighet for han bort, sedan han först i hemlighet tryckt Leonoras hand. (Forts.)