— Vi hafva för någon tid sedan uttalat vår uppfattning af det sätt, hvarpå riksdägsmännen af borgareståndet vid 1854 års riksmöte i-allmänhet fullgjorde sina åligganden. Denna öfversigt har, naturligtvis. icke kunnat falla alla i smaken. Från flera håll hafva vi äfven inhämtat, att, starka bearbetningar pågått för att åstadkomma ett, såsom det heter, medgörligt borgarestånd. Detsvar att förvänta, det också hufvudstadens representantval härvid icke skulle lemnas alldeles oförsökta, ehuru. man här i närheten af hofvet och de diplomatiska Kretsarne. ansett sig böra iakttaga en finare taktik. Det kunde här ejkomma i fråga att bestänrdt för valmännen antyda, det regeringen önskade en medgörligare riksdagsman än exempelvis! hr Rinman. Sådant häde varit alltför plumpt.; Man har istället beklagat hr Schwtn för de för orättande yttranden, som om honom förekommit i allmänna tidningar, Både med hänsyn tillkans riksdagsmannackap och håns omtalade kandida tur till konseljen: Någon upprättelse borde förunnas den,.som så väl i affärsverksamhet som: i lefnadssätt på ett så lysånide sätt represen-i terar Stockholms börs. . Denna upprättelse skulle nu bestå deruti, att hr Schwan idke blott erhölle enhällig kallelse, utan äfven finge så godt som sjelf bestämma; hvem som jemte honorA skulle representera grosshandelskåren. Hr Rinman skulle således gifvas till pris åt hr Schkwans envälde: 5 De ifrigaste hafva sträckt sina förhoppningar ännu längre, i det de hoppats att äfven kunna få magistratspersonerne eller ätminstone en mera bland dem åf det önskliga färgen. Det hade varit fåfängt att försöka sin lycka mot hr Gråås anseende och ovanliga förmåga, men hr Brodin kunde ju möjligen utträngas, om man förstode sig väl på saken, — För att vinna detta syftemål har man begagnat den gamla kända regeln att splittra för att herrska; Nu visste man mer än väl, att det icke gick för sig att förmå kårens äldre mest aktade medleminar att helt enkelt äfdanka hr Rinman för detatt han ej lyckats vara hr Schwan till nöjes. Man började derföre med att i sina påstötningar fråmdraga förkoppningarne, att hågön af de ak-. tade män; som förut med heder vårit riks dagsmän för Stockholm, nu skulle befintas hugade åter emottagå uppdraget. Månger lyssnade gerna till framställningen att återp vallistorna uppföra sådana elektorer, söm kund anses hugade att insätta ettdera af namnen Schartau eller And. Berg. Mön nu lärer genom kollationering hä upptäckts, attfrån ct och samma håll till några uppgifvits Schwan och Schartau, och till andra Schwan och 4nä. Berg. Genom en dylik splittring skulle då blifva junkerpartiet möjligt (ty äfven Stockholms börs har sitt junkerparti) ätt få plurålitet åt sin Kandidat, hr Ddvid Erskine j:r. hvars förtjenster om samhället väl äro hel och hållet öbekanta, men som deremöot lärer vara desto mera Bemmästadd både i det högre frimureriet öch i: vestra stottsflygeln: 977 Vi skulle af skyldig granlagenhet för e! erson; som ickt ännu uppfrädt såsom offert ig man, och söm icke sjelf veterligen gift: sig tillkänna säsom aspirant, hafvå afHållitöss från allt yttrande ori borie relativa kompetens till det vigtiga uppdrag, hvarom bär är fråga, så framt icke en annän tidning (Folkets Röst) nyligen bad? kungjort och på det amplaste sätt förordat Hr D. Erskine j:ors kandidatur å såmma gång, som den sökte att hedsätta hr Rinmåns förtjenister. Vi hafva vid sådant förHåflandE ansett det vara en skyldigHet att närmare efterforska, hvaruti dett. nye kåndidatens öfverväganlde förtjerister skulle bestå och at öppet uttala den öfvertygelse, hvar