Aftonbladet – 22 juli 1856, sida 2

skaffa sig en stark och säker arm till dess utförande och i hopp att konungen högsinnadt skulle benåda den olycklige skref han hastigt några rader till Pontis för att bedja denne ännu samma afton infinna sig i hotelet vid gatan de la Cerisaie. När alla tillredelser voro vidtagna, skyndade Espårance till arsenalen, hvarest Crillon den dagen skulle supera hos Lully och dit konungen äfven väntades. Chevaliern var inbegripen uti ett lifligt samtal med några vänner, när man å Espårances vägnar bad honom stiga ned i trädgården, men knappt hade den tappre fältherren hört den första stafvelsen utaf sin skyddlings namn förrän han blixtsnabbt ilade utför trappan och knappt hade hans falköga upptäckt den unge mannen förrän han genast på det allvarliga draget kring hans läppar förstod att något vigtigt var å färde. I få ord, utan omsvep och slingervägar, berättade nu Espårance för Crillon sitt besök på Chåtelet och det medlidande, som den olycklige la Ramåes förtviflade tillstånd uppväckt i hans själ. Med spänd uppmärksamhet och synbar förvåning lyssnade fältherren till sin gunstlings tal, och en tydlig oro återspeglade sig på hans väderbitna ansigte. Åck, he:r chevalier), inföll Espårance lifligt, vid åsynen af alla dessa lidanden sade jag till mig sjelf, att vi begge, såsom sanne kristne och ridderlige ädlingar, borde göra någonting för den arme fången. Och hvad skulle det kunna vara ? frågade Crillon leende. Utverka hans benådning., Chevalieren gjorde en häftig rörelse. Är ni galen! utropade han. Skulle vi förstöra detta ypperliga tillfälle, som nu ändtligen erbjuder sig, att skicka tillbaka till helvetet denna afgrundsande, som djefvulen sjelf