Aftonbladet – 21 juli 1856, sida 3

afseende och att hvarken höga eller låga kunde få tillträde annorlunda än i kortbyxor. Då han gick uppför trappan, såg han vakten rynka på näsan, i försalen kammarjunkare vrida händerna. Då han var i begrepp att inträda i salongen, möttes han af öfverkammarherren, hvilken under tusen ursäkter bad att få erinra hans excellens om konung Ludvigs hofordning, som bestämdt förbjöd någon att visa sig annat än i skor och strumpor. Lorden kallade fram sin sekreterare och tillsade honom att läsa upp ett utdrag ur depeschen från utrikesdepartementet. Har kunde lika gerna ha läst upp stadgarne vid någon jagtklubb. Öfverkammarherren svarade att bans instruktion vore tydlig, samt att konungen ef England, ehuru fullt berättigad att stifta lagar vid sitt eget hof och att fordra deras åtlydnad i S:t James, ingalunda egde någon rätt att få dem åtlydda vid andra hof. Häruppå tog lord Erskine afträde, och nu följde en lång korrespondens emellan de båda regeringarne, som slutade dermed, att konung Ludvig utfärdade en befallning, att såsom ett synnerligt bevis af hans aktning för konung Wilhelms önskningar och engelska ministrarnes ben, ett undantag skulle ega rum till förmån för de senare. Sedan den tiden ha låpgbyxor fått inträde vid alla hof. — Användning vid fotografier af med konst åstadkommen belysning, Uti ett tyskt fysikaliskt sällskaps årsberättelse meddelar professor Böttger följande: Med anledning af den ovanliga mängd strålar af stor brytbarhet, som forekomma i ljuset från uti syrgas förbrinnande svafvel eller fosfor, försökte jag begagna mig deraf till frambringande af ljusbilder, så väl på omvexlande med jod och bromkalk preparerade försilfrade kopparplåtar, som på preparerade kollodiumplåtar, under användning af fosforbelysning. Efter ett trenne gånger förnyadt afbrännande af fosfor: uti en stor, med syrgas fyld glasflaska, hade jag: den glädjen avt kunna med stor finbet på fetogratisk väg kopiera ett i min föreläsningssal bångande porträtt ef Liebig. Äfven lyckades jag att på en prearerad kollodiumplåt (hvilken, som bekant, är vida känsligare för ljuset än en kopparplåt), vid det mattblå skimret af i syrgas förbrinnaade svafvel, ögemblickligen, d. v. s. på en nästån omätbart kort tid, framkalla en i alla sina partier väl lyekad bild