Aftonbladet – 21 juli 1856, sida 3

— En bildningscirkel i Engaed. 1 staden Birmingham, så utropad för sin uteslutande materiella riktning, har för kort tid sedan uppstått en anstalt, som måste öfvertyga äfven den mest tviflande, att arbetsklassens höjande och förädling närmast och säkrast befordras af denna sjelf genom praktiskt användande af associationsidn. För ungefär ett år sedan trädde fem arbetare tillsammans och beslöto. att till gemensamma ändamål hvarje vecka sammanskjuta en penny. När en liten fond bildats, hyrde man lekal, anskaffade tidskrifter och tillgångar till sällskapsspel. Detta var den ringa början till Allmänna Rekreationssällskapetv (Public Reereation Society), hvilket för närvarande räknar 1500 medlemmar, af hvilka ungefär 500 hvarje qväll gommo tillsammans för att vinna undervisning eller förströelse. Inkomsterna för hvarje vecka belöpa sig till 20 , hvaremot utgifteroa för lokal, belysning, tidskrifter, böcker, fysikaliska instrumenier m. m. endast uppgå till 6 , så att det betydliga öfverskot tet med tiden kommer att bilda ett kapital, hvilket försäkrar åt sällskapet dess bestånd äfven under mindre gynsamma omständigheter. På arbetsdagarne är lokalen öppen från kl. 5 till 10, på söndagarne redan från kl. 2. Det lugn och den ordning, som herrska inom det talrika sällskapet, äro exemplariska och vittna om sanningen af den satsen, att sträfvandet till lifvets förädling öfverallt gör sig mäktigt gällande, der man blott icke genom konstlade medel söker att hålla det tillbaka. — Refetikett. Tvistigheterna härom äro ej inskränkta till amerikanska medborgare. För några år sedan, berättar en korrespondent till en engelsk tidning, var en engelsk minister vid bayerska hofvet Dära att uteslutas från tronens granskap på grund af sin envishet att vilja der uppträda i långbyxor. Konung Wilhelm IV af England hade nemligen, i betraktande deraf, att bvad som fanns i hans ministrars hufvuden, så klent detta än kunde vara, mera förtjenade exponeras än det som befanns nedanom knäna, påbjudit en förändring i diplomatiska kårens benkläder, att förvandlas från knäbyxor till pantalonger. Till åVydnad ef denna instruktion; och till mycken belåtenhet för alla afvare af fula ben, viade sig nu lord Erskine vid hofvet i förlängd benklädnad, ehuru kan ej var okumnig om att etiketten vid hefret i Mänehen var utan barmhertighet i detta