Aftonbladet – 19 juli 1856, sida 2

träffat en af hans bästa vänner i stället för en fiende. Den, som skall hänga, drunknar min själ inte, sade Crillon. Är det icke med herr Espårance som jag har den äran att tala? frågade la Varenne. Jo, min herre, sade den unge mannen. Den dömde låter fråga er, om ni skulle, vilja skänka honom några ögonblick i hans fängelse. Esperance betraktade konungen, hvilken hört den från fången framförda bönen. Kors! utropade Henrik med ganska naturlig förvåning, känner den f. d. Valois herr Ksperance ? Jo jo men,, utropade chevalieren skrattande, hvad, han känner Espårance, eller hur, min vackre riddare ? Espårance gaf chevalieren ett böufallande ögonkast. Var lugn, varilugn, jag skulle icke säga vågonting, tillade den något talträngde geieralen. Espåerance afvaktade ännu konungens medsifvande till fängelsebesöket. Om ni ville besöka den stackaren, sade slutligen konungen, så gerna för mig; jag ger er öppen fullmakt, att göra hvad ni behagar. Låt underteckna denna tillåtelse, la Varenne. u Crillon åtföljde konungen och markisinnan, och Esperance steg åter till häst sedan han örst ödmjukt tagit afsked af hans majestät, och djupt bugat sig för den sköna Gabriella, hvilken, för att dölja en liten just då påkom xommande hostning, stödde tvenne af sina sosenfingrar mot de svällande läpparne. Må Gud belöna denna trogna vän, hvil sen ger mera än hon lofvat, mumlade Espe rance. Då den kungliga tillåtelsen blifvit under,