Aftonbladet – 18 juli 1856, sida 3

Naturligtvis döden. Nå huru synes den anklagade vara till mods? Han tar sig icke illa ut; tvärtom, han förstår att gifva sig en hållning, som vore värd att målas; men icke förthy sitter hufvudet ändå för närvarande ganska osäkert på hans axlar. Så fort domen blifvit fäld, skall förste presidenten genast hafva äran att derom underrätta ers majestät, och det innan den ännu blifvit känd af folket. Åh, det kan ej dröja länge innan kuriren kommer., Som ni hör, min Gabriella, sade konungen, är min extra postmästare denna gång ingenting annat än en simpel parlamentsvaktmästare. Åh, sade markisinnan, om ni skulle undersöka hans små fickor, så... hvem vetl!... Säg, herr la Varenne, får jag vända ut och in på dem? a Varenne antog en så gudsnådlig min, att Gabriellas goda lynne fördubblades, och man såg tydligt huru den stackars lille karlen sökte efter ett svar, då till hans lycka plötsligen ett skott återljöd i skogen; derpå följde ett aflägset hundskall. Hvad vill det säga! utropade konungen, ett skott och hundskall?... hvem jagar väl i Saint Germains skogar, då mina hundar ligga i sina kojor, och mina bössor hänga på väggen? Sire,! sade la Varenne, det är förmodligen herr de Crillon, hvilken i morse kom hit ut, för att i brist på ligister förfölja ers majestäts harar. Crillon!... förträffligt! utropade konungen med blixtrande ögon, då skola vi äta middag tillsammans. Vet du om han är ensam? Han lär vara i sällskap med den der vackre och rike unge karlen, som ers majestät gifvit jagttillåtelse.s Jaså Esperance!, sade konungen helt fryntligt och utan att betrakta Gabriella, hvilken