Aftonbladet – 17 juli 1856, sida 3

telser: frambragte ungefär samma: verkan i lägret som då en häst sparkar i en myrstack. rumman går, soldaterna gripa till vapen, och anklaga högt spaniorerna för förräderi, emedan konungen försvunnit med de spans öfficerarne. ; Dessa söka försvara sig, men mycket nöjaktiga kunna: naturligtvis ej-deras förklaringar blifva, ty i sjelfva Verket förstå dej ännu mindre än fransmännen, hvad som inträffat. De mena dock, ait om-de trenne af konung Philip II skickade officerarne bortfört konungen, så kan det endast hafva skev för någon li hög grad wigtig affärs.skull; — fransmännen svara att det, vore ett. påtagligt. förräderi, 23 i smyg :bortföra och gömma deras Oef,-E ter förklaringatne följa skällsord — det Ner ska språket är så rikt — och derefter hugg. Träffningen begynner, gamla skulder betå, las, de mindre talrika -och mycket bestörte spaniorerne syhas i början komma till kortå, redan rinner blodet, och striden blir allt hetäre och hetare. I Det är i detta ögonblick som den tappre Crillon anländer till skådeplatsen. En sårad berättar chevalieren förhållandet, och försäkrar hönom, att all strid ögonblickligen skulle Nye blott de stridande kunde förmå sig till att några minuter lugnt afhöra hvarandra. Men den gode chevalieren delar ej den sårades .mening, utan ban åskådaruppträdet frår den-dilla ; kullen, på hvilken han. stält. sig, med verklig förtjusning — ätt se pänlores och ligister sticka ibjäl. hvarandra, var ju en r verklig. välsignelse! Crillon.. bedömer: huggen, räknar de fällander antal: och tuggar a belåtenhet sina gråa mustascher, liksom er gammab katt, bytlken på förband.slickar sig om munhen vid åsynen af det för honom be stämda köttet Om soc At Aes I Men spaniorerne, hvilka vere skickliga, a