Aftonbladet – 17 juli 1856, sida 3

RADE år RR RR RR —— kes laglige beherskare. Ja, han är nu på väen till Paris, hvarest konung Henrik sjelf för göra med honom hvad ban för godt finner En förtviflans och förskräckeleens tystnad herskade i massan, hvilken tydligt kände sig i den djerfve segervinnarens våld. Lugn, som om han haft hundra tusen man bakom sig, fortsatte den store Crillon: . Hvad frukten j? Jag förklarar er frie! Återvänden, om detta är er önskan, till edra hem; men om j tveken, om j ansen edra banor brutne, så följen med mig till Paris! J hafven uppfört er som tappre. krigare, och såsom sådane skolen j äfven blifva behandlade. OM j önsken penningar, skolen j erhålla så mycket j behöfven. För ert avancerande ansvarar jag. Tron mig, redligt förtjenade penningar och modigt vunnen befordran är bättre än att gälla för mördare och förrädare, och dertill. nödgas svälta. Eder anförare har utomdess öfvergifvit er; Spanien bedrager er, och en sann fransman kallar er... Följen Crillon, mina barn — harnibieu! J veten hvad hans ord vill säga. 4 Alla hufvuden kommo i rörelse, alla ögon utvexlade snabba och förnöjda blickar, och derefter följde, som om samma tanke ögonblickligt inträngt i dessa tusen hjernor, utropet: Bort med spaniorerne! . . . lefve Frankrikel!. ; Och konung Henrik ! tillade Cri.lon, eljest är ingenting uträttadt. . Ja, lefve konung Henrik! upprepade de nyomvände. Crillon kände dock att han ej hade någon tid att förlora, utan lät trupperne skyndsamt bryta vpp, samlade officerarne omkring sig, smekte dem, lofvade dem allt hvad de ville och förde dem med sig, lemnande massan åt sig sjelf, öfvertygad att kreppen alltid följer hufvudet. (Forts.) j