Aftonbladet – 17 juli 1856, sida 3

TT. Ned med spanjorerna, ned med spanjoretne ropa nu äfven hundra röster ikring chevaleren. å Framåt! röt rillon, och hans blixtrande värja elektriserade ela den lilla franska trupen. : å E Oemotståndligt vade af hjeltens röst och kommando, störta !la efter honom; redan äro husen kringrända ch påtända; de till hälften krossade och u pbrände spanjorerna ropa å nåd; men Crillo hör demicke; blodbadet ortfar; dödshögarn — blifva allt) större och större, tills :sluthger ie röda spanska skärpen alldeles försvinna er blodvågorua. Förgäfves söka nigra i! ; Crillons trupp-sätter efter de olycklige, n. sablande dem utan miss. kund, Då-j lemnaden Ps:ty, sade generalen till dem som begärde nå, förlät konungen er och-erböll ert löfte aut aldrig återvända. J hafven dock kommit igen. Skylien er derföre sjeltvelx Då allt är. slut och endast de öfver sin seger stolte fransmännen återstå på platsen, betrakta de med en viss oro den store generalen; hvilken från höjden af sin bäst synes beherrska hela lägret och som tydligt afvaktar lugnets! och ordningens återställande för att tala till dem, Den tappre Crillon var för öfrigt nöjd; dagen hade varit god; Frankrike ögde tretio li gister mindre och ej en enda spanjor. Välan, ligister f sade han, veten j hvad j hafven gjort? J hafven undertecknat ert fredsfördrag med den sanne konungen; den monark; hvilken. j hade i går, var ingen kopung, utan en skurk, som spanjorerna skickat er och som j. varen nog dumma ett tjena. Om j för öfrigt önsken veta hvad som blifvit af denna herre, så kan Jag säga er, att ban öfvergifvit er och öfverlemnat sig åt Frankri