Aftonbladet – 16 juli 1856, sida 3

mälte jäfsanmärkning så väl mot öfverstelöjtBant v. Fiandt och förrådsförvaltaren Norman, som vaktmästare öch förrådsdrängarne. Målet remitterades till domstol, och Johnsson återfördes i häktet. — Handelsbetjenten Westring var i dag åter instäld till polisförhör. Såsom ombud för generalkonsul Unman instälde sig notarien Claes Ramström, hvilken förklarade att Westring genom lögnaktiga uppgifter lyckats att mot accepterad vexel erhålla ett parti viner å kredit, och då han icke på förfallodagen inlöst förbindelsen, blef han lagsökt och passförbjuden. Hr Unman afstod från såväl ansvarssom ersättningstalan. Handlanden Alm uppträdde såsom ombud för kapten Lindeberg och förevisade intyg på att Westring såsom säkerhet för erhållet peningelån till Lindeberg försålt sitt lösörebo, hvilken köpeafhandling äfven bl.fvit lagligen bevakad. Detta oaktadt har Westring, för att erhålla respengar, genom fabrikören Blomert, till möbelhandlarne Hagberg och Brinck försält icke allenast de möbler, som tillhört Holm, utan äfven en mängd nya möbler tillhöriga möbelhandlaren Ericsson. Dagen före Westrings afresa hade Hagberg bjudit 200 rår bko för hela möblemanget, men en timma före afresan hade han bekommit af Hagberg endast 250 rdr rgs. Westring, som afgaf denna berättelse, uppgaf tillika att köpslutet blifvit uppgjordt uti fru Barks hamn, och anmälde hrr Alm och Exiesson att de västa gång kunde styrka att möblerna blifvit genom Blomerts försorg nattetid bortforslade från Westrings bostad. Blomert fortfor, trots Westrings erkännande, att förneka all kännedom om såväl passet som försljningen af möblerna. Målet uppsköts tills om lördag, till hvilken dag Hagberg och Brink skulle kallas och då Blommert borde vid förut stadgadt äfventyr iakttaga inställelse. — —