Aftonbladet – 16 juli 1856, sida 3

det är säkrare än ert, herr de la Ramåe, i stället för att äterlemna det i mina händer, fortsätta sin väg utan oss, och genast öfverlemna konungens af Rheims bref till konungen af Paris... det är då som den vackra fröken dEntragues kommer att få stå till rätta inför la Tournelles presidenter och ett halft tjog andra.n Hon är förlorad! utropade la Ramee, ett rof för den mest rörande förtviflan. Mine herrar, mine herrar! det är detta slag som nedslår mig. Mine herrar, nåd för den arma oskyldiga flickan! Hon är oskyldig, jag svär det! Ni är blind, unge manv, sade Crillon, det är en usel varelse ! Mine herrar! J ären adelsmän, j kunnen icke begagna edra krafter emot en stackars värnlös qvinna. Det vore ju grymt om hon skulle blifva så hårdt straffad för sitt ädelmod... hon var min brud, mitt allt! Det hindrar icke en qvinna från att blifva hängd), sade Pontis flegmatiskt. Chevalier! jag b:r er, tappre Crillon, hör mig... Ack, jag begär ingen nåd för mig! nej, döda mig... s8 här mitt blottade bröst, min hals... stöt n till... men nåd, nåd för Henriette y Det är icke möjligt, sade Crillon; ej heller kan er död gagna henne, ty om vi nu verkligen skulle döda er, följde derefter för oss en strid mot så många värjor, att ganska säkert ingen af oss skulle kunna vara på den utsatta mötesplatsen vid bestämd tid; således skulle Henrik IV ju i alia fall få ert bref... Ja, min bästa herre, ni må låta döda er och jag må skrika mig hes på, att ni icke är någon Valois, eller sjelf stupa för de satans spanjorerna, hvilka väl ej skulle gifva sig för mindre, kan jag tro; så skall ert öde ändå återfalla på er medbrottsling, oeh galgen ändt