gång alltid undgå att känna sig litet häpen vid så der alldeles oväntade händelser.s Under det att chevalieren talade, hade la Ramåe åter samlat sina ideer, liksom dessa stridskämpar, hvilka, sedan de en gång blifvit nedkastade till marken, djerft resa sig och skickligt uttänka nya medel till eget försvar och motståndarens fall. Det gör mig ondt, sade han, men j hafven verkligen begått en så öfverdådig handling, att j omöjligen kunnen undgå ert öde.n sperance rörde sig icke, Pontis log hånfullt, och Crillen skakade sakta på hufvudet. Tro ieke det, unge man, sade den tappre chevalieren.e : Jag ber om förlåtelse, ni har sjelf sagt att det berodde af mig att få lefva eller icke. Det är sant. Nåväl, då består ju er hela kalkyl deri, att ni sagt er, det jag förmodligen af fruktan för döden skulle tiga.n Det hafva vi i sanning tänkt. Om jag nu verkligen tege, hvad skulle i så fall blifva af mig?... och om jag icke tege..s, nå, då skullen j döda mig, det han; redan sagt, men hvad skulle det då blifva af er?...s Jag förstår er icke riktigt,, sade Crillon. Joy:om jag icke skulle skrika, så är det naturligtvis er afsigt,; att få mig till att underteckna någonting, min abdikationsakt t. ex.... men huru skullen j: då bära er åt för att komma ut ur lägret 2.1: .. Om j deremot döden mig skulle det blifva: er.ännu värre, ty. då fingen j med mina soldater att göra... J sen således att er ställning i alla händelser icke är afundsvärd. Ni talar i sanning, så bra min bästa herre, sade Crillon, att man med verkligt nöje kan afhöra er. Det är raöjligt, men jag önskar i alla fall