Tala fritt, om ni har något att säga oss, fortfor generalen, omen framför allt höj icke rösten så att ni hitför någon obehörig, ty då skulle vi, sedan vi först, expedierat er, äfven göra detsamma med denna person, och jag anser så många mord öfverflödiga. Det vore omöjligt att beskrifva la Ramåes förskräckelse och bestörtning; det han erfor. var dock mindre fruktan, än den hösta grad af häpenhet... Det utomordentligt djerfva och dåraktigt öfvermodiga idesse trenne mäns företag beröfvade honom för några ögonblick förståndet. Både kropp. och själ funnos ännu qvar hos honom, det är sant, men de voro förlamade, domnadej och liknade dessa af åskan kalcinerade lik, hvilka, ehuru de egentligen ej äro någonting annat än en hög af aska, dock bibehålla ett sken af lif... Denna hans domning var så fullkomlig, att han ej en gång kände, mycket mindre kunde ha rest sig till -motvärn, då Pontis spände:af honom hans värjgehäng och sålunda afväpnade honom. Småningom uppvaknade han dock ur denna dvala, blodet började åter cirkulera i hans ådror, och denna ovanliga naturs medfödda mod fick ånyo öfverhanden. ; Om j: kommit hit för att döda mig, sade ban till sina trenne. motståndare, så. hvarföre är det icke redan gjordt? Detta är icke vårt ärende, svarade Crillon lugnt, dock tveka vi ingalunda för denna ytterlighet, om ni tvingar ;os8 dertill. .. ännu har Jag dock icke funnit den nödvändig. Men den kan ganska snart blifva det, sade la Ramee, ty jag är imtet får, och ämnar följaktligen icke tigaj om än den första häpenheten gjorde mig stum. Jag tadlar er ingalunda för er förvåning, återtog chevalieren, tvärtom, jag finner den ganska naturlig... den tappraste kan ej en