af de talanger och det arbete han å tjensten nedlägger, den medelbara vinsten tillfaller det allmänna. Deremot hämtar, i alla andra yrken, individen den omedelbara och samhället blott den medelbara vinsten af arbetet. Med en ovanlig kraft bröt sig författaren en ny väg, hade god framgång och skulle visserligen icke numera vilja tillvyta sig äfven. den bäst lottades bland tjenstemän ans anspråkslösa bergning; och dock skall författaren, om han noggrant vill genomforska sitt inre, icke kunna förneka att han, i likhet med hvad fallet ofta är med personer, hvilka öfvergått på en annan lefnadsbana, hyser motvilja mot dem, som qvarstannat på den gamla banan, synnerligast mot dem, som derå haft någon framgång; en motvilja som utgör enda möjliga förklaringsgrunden, hvarföre författaren skulle anlita argumenter, stundom egnade att förvilla blott den mest ytlige och oeftertänksamme läsare. Författaren säger att hr K:s artiklar i Svenska tidningen till fördel för tjenstemännen troligen ansågos med välvilja af regeringen, hvilken ständigt sökt förskaffa sina tjenstemän, hennes pålitligaste anhängare, så stor aflöning som möjligt, helst sådant aldrig medför några egna uppoffringar för henne, utan alltid skett på andras bekostnad.x Under förutsättning att detta yttrande hufvudsakligen afser de civila tjenstemännen, anhåller undertecknad att författaren och hans läsare måtte taga kännedom af 3:ne i Svenska Tidningen för den 7, 11 och 14 Juni detta år (aftonupplagan) införda artiklar med öfverskrift: Om civila tjenstemäns bildning och svårigheten att bland dem finna skickliga personer till högre embetens beklädande. Dessa artiklar, författade, icke af hr K., utan synbarligen af en person vida mer än han erfaren 1 ämnet, äro redan märkvärdiga derföre att de kunnat erhålla plats i Svenska Tidningen, ett blad, som, i hvad mån dess anspråk att ej uteslutande beherskas af något politiskt parti må vara grundade eller ej, dock ostridigt är militärintressets organ: ty i dessa artiklar visas nogsamt, huru grundade anledningar den civila embetsmannakåren eger till missbelåtenhet med det företräde, som från ögre ort vid alla tillfällen egnas åt militären, och det fullkomliga förbiseende, hvarmed de civila behandlas. : Än mera uppmärksamhet äro dessa i Svenska Tidningen insända artiklar värda, när man besinnar hvem-som nödvändigt måste vara deras författare för att kunnat utveckla sådan sakkännedom och tillika kunnat förmå berörde tidning att införa dem; och när man sedermera i dem läser, bland annat; följande ord: -Om förestående skildring af civila embetsmäns ställning i vårt samhälle icke kan till sannfärdigheten bestridas, så bör man ej undra öfver bristen på skickliga personer till högre embetens beklädande, utan tvärtom deröfver, att så mycken duglighet, som verkligen är för handen, likväl kan finnas bland en personal, hvilken ptill bildning aflöning och befordringsrätt m. om. är till den grad ärlemnad derhän, som den ifrågavarande. . Den förslöande verkan på rikets tjenst af en embetsmannakår, hvars flesta medlemmar äro missnöjda och hafva skäl dertill; är lätt att inse. Troligen hafva Sver-ges styrelse och ständer ingen rotfastare opposition, än den, som gror bland ofrälse cipvila embetsmän.s Och på ett annat ställe: Vi säga detta, icke för att varna regepringen för ofrälse embetsmäns inträde i reppresentationen och derigenom lägga hinder deremot: Utan vi säga vår mening fullt ut, för natt visa, i huru vidsträckta och vådliga riktpningar ofrälse embetsmäns obelåtenhet skall ,verka, samt för att följaktligen uppmana styrelsen til att söka åt dem förskaffa bättre vilkor och inträde i representationen på ett sätt, som tillfredsställer dem . . . Lemnar man psakerna derhän, att gå som de kunna, så befara vi, att mera äfventyras, än man för pnärvarande torde vilja tro. Den som vet, huru med frågor om löneförhöjningar på senare tiden tillgått, skall deruti jemväl spåra snarare en benägenhet å högre ort att göra tjenstemännens ställning mera beroende, så väl i ekonomiskt hänseende som i andra afseenden, än att gynna tjenstemännen. Vid frågan om. regleringen af hofrättens ledamöters och tjenstemäns löner hafva ständerna visat sig såsom de frikostigare och regeringen såsom den återhållande. Vid de löneregleringer, som utan ständernes anlitande verkstälts, har för hvarje hundrade riksdaler, hvarmed de 7bibehållna tjensterna blifvit förbättrade af de indragnes löner, e) blött arbetet blifvit. ökadt, utan äfven många förut åtnjutna förmåner försvunnit. Så äro en mängd sportler, t. ex. revisionsskillingen, ljuspenningar m. m., indragne; förmånen, att slippa afstå någon del af lönen vid tillfälliga sjukdomsfall, är i de flesta embetsverk borttagen; en: mängd tjenstemän hafva genominstruktioner förpliktats : att låta förflytta sig från en tjenstgöring till en annan; rättigheten att infiehafva flera tjenstör har blifvit inskränkt m. m. Vid sista riksdagen aflät regeringen till rikets ständer ett förslag, huru förfaras skulle med tjenstemän, som genom blindhet eller sinnessvaghet voro urståndsatta att: sköta sin tjenst, hvilket förslag ständerna dock funno vara allt för obilligt mot tjenstemännen. och. derföre afslogo. Medan rikets ständer tillade kommissarierna -i dess bank en löneinkomst af 5,000 rdr rgs, har regeringen hittills icke för något kollegieråd; hvilka dock både i anseende till rang .och göromålens,beskaffenhet stå högre än bankokommissarierna, föreslagit ens 4,000 rdr nämde mynt i lön. Att tjenstemännen ej kasta sig i någon öppen och bullersam opposition mot rögeringen, må man ej härleda derifrån att tjenstemännen