Jag vill helt enkelt bevisa dem, att ni lika litet är en Valois, som jag Crillon är en la Ramee; åh! efter den underrättelsen skola de nog kallna för er och ert majestät, harnibieuls Min herre! -utropade den unge mannen, blek af vrede, bevisa hvad ni sagtl, Det vill jag visst, sade Crillon oeh närmade sig fönstret, på samma. gång som Pons tis höjde det kalla stålet mot Ta Ramdes hals, så att han stannade. I detta ögonblick hördes en sakta kmackning på dörren; vid detta ljud blef la Ramees anna strålande af glädje, och han skulle just utstöta det förbjudna allarmropet, då Pontis häftigt utsträckte sin hand — dolken vidrörde redan den falske konungens hals, och Espöranee utbredde sina armar för att mottaga ett lik!... Vid denna syn höjde Crillon sin röst, och hans lugna ord läto på en gång alla händer falla, pJag drog. vid vårt inträde oförmärkt för riglarne; sade han, men gå nu och drag ifrån dem, Espårance, så att herr de la Ramöå må kunna taga emot alla dem, som han för godt finner... Och du Pontis, stoppa beskedligt in dolken igen. La Ram6es ansigte blef askgrått; då han hade känt det kalla stålet på sin hals, hade han af tapperhet och öfvermod ej yttrat ett enda ord, men denna hans fiendes säkerhöot gjorde honom nu utom sig. i sOm jag ville,, hväste -han doft, sskulle vi alla fyra omkomma inom dessa väggar, men mitt öde är förut bestämdt... J.skolen således ej kunna-hämma: det uti dess stolta lopp; . ja, det står skrifvet i stjerhorna att jag skall blifva stor och mäktig, oaktadt alla edra papper och. dolkar ; Crillon log eeh höjde rmedlidsavat påaxlarue.