Aftonbladet – 15 juli 1856, sida 3

RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER. Polisförhören i lördags. — Uti målet angående den från förråden å Skeppehelmon förkomna legeringen voro kopparslagaren Liedberg och kammarskrifvaren Bergsten nu åter tillstädes. Hr assessor Nyman tillkännagaf, att vid ett af förekommen anledning sistlidne torsdagsafton med kammarskrifvaren J. P. U. Johnsson i närvaro af vid förrådet anstälde vaktmästare, hade mot Johnssen så besvärande omständigheter förekommit, att han blifvit häktad. Det har nemligen blifvit utaf vaktmästarne, hvilka från förrådet utlemnat till Johnsson de af honom inropade kaskar, upplyst, att deruti icke förvarats något bly; och enahanda uppgift afgåfvo nu äfven vaktmästarne Helenius och Sundberg. Soldaterne vid stadens militärkompani Ekberg och Tidblom hade burit alla 50 stycken tschakåerne från Skeppsholmen hem till Johnssons bostad i Sievertska kasernen, och de togo nu på sin ed att ingenting funnits inuti tsehakåerne. Johnsson, som i anseende till sjukdom icke kunde från häktet inställas, fortfar ännu att neka, ehuru det blifvit upplyst, att den pulpet, hvaruti den förkomna legeringen skall hafva legat förvarad, varit den, vid hvilken Johnsson dagligen hade sin sysselsättning i egenskap af kammarskrifvare vid kronans förråder. Med anledning af hvad i målet förekommit lirer en noggrann inventering af dessa förråder blifvit anbefalld. Om onsdag fortsättes ransakningen. — Westringska målet förevar åter, men Westring hade insjuknat och kunde ieke inställas. Hr assessor Nyman förklarade nu att vid med Westring uti häktet anstildt förhör hade han afgifvit en fullständigare bekännelse om sina bedrägerier. Sedan Westring erfarit att han efterspanades af polisen oeh vore passförbjuden, hade han med spegelfabrikören Blommert träffat aftal om anskaffande af penningar mot vilkor att Westring öfverlemnade sitt lösörebo. Blommert hade till möbelhandlaren Hagberg, n:o 20 Stora Nygatan, försålt lösegendomen, och medgaf i dag, att hans förut gjorda uppgift, det fru Bark inledt honom i transaktion med Westring icke vore ningsenlig, och sådant förklarade äfven fru Bark, somm på kallelse var tillstädes, vara förhållandet. Något pass kunde Westring icke vid sin afresa erhålla, emedan handelsbokhållaren Olsson, i hvars namn passet skulle, genom Blommerts försorg, blifvit utfärdadt, hade för resterande hushyra pantsatt sitt prestbetyg å ett hotell vid Österlånggatan. Afresan hade, såsom förut omnämnts, företagits den 7 April och Blommert följt Westring till Liljeholmens värdshus. Sedan den qvinnsperson, med hvilken Westring sammanbott, åt Blommert lemnat 10 rår rgs, hade han utlöst Olssons prestbetyg, samt då möbelhandlaren Hagberg, hvilken köpte lösöreboet hvarigenom respenningar erböllos, gått i borgen för utskylderna lyckades det Blommert att utbekomma resepasset i Ölssons namn för resa till Hamburg, och passet skiekades till och enhändigades af Westring i Kongsvinger. Blommert bestred alltsammans, med undantag att han nu erkände att Hagberg, och icke, såsom han förut uppgifvit, fru Bark, köpt möblemanget, hvilket till större delen tillhörde fabrikören Holm. Handelsbetjenten Olsson var af sjukdom hindrad inställa sig. Det har vidare blifvit upplyst och styrkt att Westring lyckats bedraga sjökapten Lindeberg på följande sätt: Han hade annonserat itidningarne, att en ung man önskade etablera grosshandel o h i sådant afseende sökte en förlagsman till utvidgande af sina affärer. Sjökapten Lindeberg hade faästat uppmärsamhet å annonsen, men det kapital, som Westring äskade, var större än det Lindeberg hade att disponera. Ehuru Westring nedsatte sina pretentioner, ingick icke hr Lindeberg på affären, men genom Westrings förespeglingar om lysande affärer fick han låna 700 rår rgs, och lemnade som hypotek en utaf källaremästaren Lindros för erhållen !, pipa sherryvin accepterad vexel å 625 rdr rgs. Då Lindeberg hade kunskap om att Lindros verkligen köpt vin af Westring, drog han ieke i betänkande att lemna penningar mot den accepterade vexeln. Då vexeln var förfallen och af Lindeberg till inlösen förevisades Lindros, förklarade denne att nämde vexel vore falsk, men att han verkligen utgifvit en dylik, som vore riktig. Det upplystes då, att Westring först bedragit handelshuset på vinet, derefter mot kontanta penningar hypotiserat Lindros vexel, samt afskrifvit densamma och hypotiserat den hos Lindeberg. För vidare upplysningars vinnande och inkallande af flera personer anstår målet tills om onsdag. — Eldsvådan vid Tegeludden. Artillerikonstapeln Weckelin, hvilken hade befälet vid artilleristallet, berättade, att han kort före eldens utbrott sett tvenne 16-åriga gossar uppehålla sig i närheten af förråderna och noga betrakta desamma. Då elden hastigt utbrutit och fara synts för stallen, hade han skyndat att låta utföra batteriets hästar. De, hvilka bo i den närbelägna grindvaktarestugan, hade icke märkt något förr än kl. half 10, då de ämnat gå till sängs. Elden hade då häftigt utbrutit, ehuru de vid gåendet förbi förrådet en qvarts timma förut icke förmärkt det ringaste. Till följd af den upplysning, som vid förra förhöret vanns, att en minderårig gosse och en flicka skulle kort före eldens utbrott passerat förbi förråderna, voro dessa nu inkallade, och det styrktes, att de aflemnat matvaror, som de burit från staden till ett marketentarestånd. De hade knappast hunnit emottaga liqvid förr än elden utbröt. För vidare upplysningars vinnande anstår målet.