Aftonbladet – 15 juli 1856, sida 3

VIL Proserpinas klo. Trenne man hade verkligen denna afton närmat sig la Ramåees förposter. De voro alla tre till häst, och egde i hög grad detta på en gång förnäma och martialiska utseende, som Frankrike sedan lång tid tillbaka lärt sig att beundra hos de spanske officerarne. De tre ryttarne fördes genast fram till den vakthafvande löjtnanten, inför hvilken en af främlingarne, en ung vacker karl, genast tog till ordet på spanska, förklarande att hvarken han eller hans kamrater förstodo franska språket; derefter framvisade han, enligt bruket, den lilla karavanens pass och papper. Löjtnanten, hvilken ögonblickligen på dessa dokumenter igenkände de tre väntade spanske officerarne, befallde genast att några ryttare skulle eskortera dem till generalqvarteret. Dessa spaniorer, hvilkas lugna och värdiga hållning väl öfverensstämde med deras nationallynne redo tyst igenom de af gardesregementerne bildade lederne. Under denna färd observerade de noga alla de poster, hvilka de funno uti sin väg, utan att dock meddela hvarandra sina iakttagelser, annorlunda än genom ett tecken, eller en sakta stöt med armbågarne för hvarje gång som deras ögon påträffat något anmärkningsvärdt. Tjenstgöringen var god, och lösen utvexlades i hvarje ögonblick under den halftimma, som våra ryttare behöfde innan de uppnått generalqvarteret. Väl anlände dit aflägsnade, sig eskorten för att gifva de kring palatset posterade nyfikne vakterne några upplysningar. Spaniorerne voro således ensamme, medan; man gött att underrätta la Rame om deras ankomst. :