Aftonbladet – 15 juli 1856, sida 2

IM le VV Ce Meg J2ULIIMIQ1ICE all pills MSCar adirest frin Woolwich kl. 5 e. m., men sannolikt skulle komma att af stormen uppehållas i Margate. — Våra båda sommarteatrar, Djurgårdens och Humlegårdens, äro i år ganska flitigt besökta. De besitta äfven hvar för sig lockelsemedel, som göra förklarlig den bevågenhet allmänheten visar dem under en årstid, då utflykterna i stadens omgifningar göra de teatraliska föreställningarne så svår konkurrens. På Djurgårdsteatern skänker hr P. Delands öfverlägsna talang såsom vanligt en konstnjutning af högre ordning, som man ej gerna försummar att åtminstone några gånger under loppet af sommaren bereda sig, enär de större teatrarne, som äro i verksamhet under den egentliga säsongen, beklagligen ej ha att framvisa någon skådespelare, som i den lätta komedien och den finare komiken kan ens i aflägsnaste mån mäts sig med hr P. Deland. Visserligen anmärker man nu såsom tillförne att ett nog stort svalg företer sig mellan hr Deland och medlemmarne af hans trupp ; men man finner med nöje att den blifvit förstärkt med åtskilliga nya medlemmar, af hvilka en och annan, t. ex. en ung mll Hartman, visar sig icke sakna anlag för scenen. Några nya stycken af synnerligt värde har Djurgårdsteatern ej ännu denna sommar haft att bjuda på, men alltemellanåt återupptagas från teaterns äldre repertoir en och annan godbit, som gerna återses. Sålunda har man under de senare dagarne gifvit R. Benedix Morbror Pehro, ett stycke, i sig sjelft visserligen icke af särdeles högt konstvärde, men der hr Deland, framställande en gammal hjertegod och hjelpsam hedersman, en vän i huset, som är allas förtrogne och allas rådgifvare, har en af sina lyckligare roler. Det på Humlegårdsteatern uppträdande Anderssonska skådespelaresällskapet bevarar sitt anseende för en jemhet och ett lif i spelet, som håller åskådarne vid synnerligen godt lynne. Väl skänker icke här någon konstnär af första rangen några sådana njutningar, som fästa sig i minnet och der qvarlefva såsom angenäma hågkomster; men vill man bereda sig en glad stund och förskaffa sig ett rätt godt, uppfriskande skratt, då må man göra ett besök på Humlegårdsteatern, och man skall sällan gå miste om hvad man önskar. Allraminst är något sådant att befara om man råkar få se Nestroys lustspel De begge rödhåriga, hvilket med sina många, till en del rätt lyckade ordlekar och flera ganska goda kupletter är synnerligen egnadt att framkalla munterhet. Öfversättningen torde likväl behöfva något litet upphjelpas, på det kålormar, och andra främmande odjur måtte utrotas ur stycket.